Inga nya uppdateringar?

På senaste har det inte direkt varit någon hög aktivitet från min sida. Tyvärr beror det på att utrymmet för bilder på WordPress bråkar för mig och jag är i färd med att utveckla två nya hemsidor, som jag troligen kommer använda mig mer av i framtiden. Mer om det senare…

Men tro mig, allt och lite till har hänt på senaste. Jag har fortfarande inte fått upp bilderna från skidresan i Italien. En vecka efter den resan fick jag en operationstid för hjärtat. Dagen efter det begav jag mig till Australien, kom hem efter en fantastisk resa med både nya bra och dåliga erfarenheter. En vecka gick – därefter opererade jag hjärtat. Den misslyckades (kommer mer om det vid annat tillfälle, men jag lever uppenbarligen) och jag hoppade på kryckor en vecka, hade århundradets blåmärke och haltade kommande tre veckorna. En vecka efter att kryckorna åkte ner i källaren igen åkte jag haltandes till Tanzania och volontärarbetade på en skola. Någonstans där emellan avslutade jag mitt nästan fem år långa förhållande. Fruktansvärt jobbigt, men någonstans rätt och ett gemensamt beslut. I hela röran gjordes också en ny omorganisering på jobb som just nu är relativt oklar och jag har fått nya chefer. Spännande men energikrävande. Jag lyckades tack och lov också designa färdigt en beställd 100 års-jubleums-logga vid något tillfälle.

Så minst sagt fullt upp sedan senast. Nu väntar två månader jobb, med ett litet avbrott för att åka till Elida i Göteborgs Skärgård och samla ihop mig. Just nu är jag överallt och ingenstans, men mest ingenstans. I juli väntar militären. Kämpa heja heja, så att säga.

To be continued…

DOP ✷ Nellie Johanna

☧ Den tredje februari tvåtusennitton har mitt kära gudbarn, Nellie Johanna, döpts. Det i särklass stoltaste ögonblicket i mitt liv. Dig ska jag följa och hjälpa. Som nämndes på ditt dop så ska jag också berätta för dig hur älskad du är och alltid kommer att vara. Både när du vet och tror på det, men också när du inte gör det. Tack för att jag får vara en del av ditt liv, och ännu mer tack till dina föräldrar som vill dela erat liv med mig. Jag har svårt att tro att det finns någon finare sak att få.

Jag har skrivit tidigare ett inlägg om känslor och funderingar kring denna otroligt fina uppgift. Läs mer om det här. Självfallet kunde jag själv inte ta alla bilder, utan dessa fick istället tas av min pojkvän Markus, och dem får ni se här.

Faddrar: Robin & Heidi


DAGEN

Mellan varven har jag lediga vardagar, då jag jobbar ish var femte helg. Denna helgen jobbar jag endast lördag, eftersom jag ska på dop (äntligeeen) på söndag. Behöll min lediga dag eftersom jag jobbade förra söndagen. Nog om det.

Här är min plan för dagen:

  • 08:00 Vakna efter välförtjänt sovmorgon
  • 09:30 Cykla mountainbike på Kullaberg
  • 11:30 Köra in om Lager 157 och köpa en tröja till imorgon
  • 12:00 Simma med Julia
  • 14:00 Fika & planera hemlisar med min gudmor Jeanette
  • 17:00 CrossFit TGIF, ett pass jag typ aldrig hinner gå på <3
  • 19:00 aXet – ungdomsmässa i kyrkan

När tid ges ska jag också:

  • Blogga detta inlägget
  • Boka flyg till Australien
  • Bädda min säng
  • Vattna mina stackars växter
  • Göra ett omslag till Februari i min Bullet Journal

Älskar lediga vardagar! Ha en fantastisk fredag!

✩ Nyårslistan ✩

Mina mål år 2019

  • Läsa 12 böcker
  • Åka till Australien
  • Ta dykarcertifikat
  • Mönstra GMU
  • Se Dumbo & Aladdin på bio!
  • Spela bas/ukulele
  • Fotografera
  • Äta mindre godis och chips
  • Göra saker för att jag vill det, inte för att någon tycker det
  • Säga jag älskar dig oftare

tjugo-arton i en lista

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
– Jag tatuerade mig, vilket helt klart var en upplevelse. Jag har verkligen velat det ett bra tag och dessutom vetat vad jag velat göra, men har aldrig blivit färdig…

Hur har ditt 2018 varit?
– Turbulent, både positivt och negativt. Att åka till San Francisco och Hawaii var ju helt klart en hit. Jag åkte även på skidsemester med mina fina vänner, i januari. Rom i höstas. Jag fick min första fasta anställning. Jag blev gudförälder. Ja, jag tycker ändå jag hunnit en del, så sett, och med det sagt även massor av bra saker. Jag tycker jag också fått ett lite mer rimligt sätt att se på mig själv. Inte så, rent ut sagt, elak mot mig själv. Dock har även känslor med en själv varit en klass för sig och det kämpar jag med hela tiden, sedan något år tillbaka. 2018 har i det stora hela varit ett bra år, det måste jag ändå säga. Men detta år, likt i princip alla andra har haft sina fallgropar.

Vilket datum från 2018 kommer du aldrig glömma?
– 14 oktober måste jag säga. Dagen då Nellie, min bästa väns barn och mitt gudbarn föddes. Vilken grej det var! En riktig heders-grej som jag verkligen hoppas att fler får uppleva.

Vad är din största framgång 2018?
– Min största framgång 2018 måste ju nog ändå vara att jag fick mitt första fasta arbete. Visst, alla får förmodligen uppleva det någongång i livet, men första är ju ändå första, och den kommer bara en gång. Jag tror det blir mer och mer vanligt att man får det tidigt, men jag hade ju min redan när jag var 18 år. Tycker ändå det är rätt bra… *klappar mig själv på axeln*

Bästa köpet?
– Hm… egentligen så hade jag velat dela med mig av tre. Bästa köpet får nog bli min nya dator. Jag är verkligen super nöjd med den. Samma gäller min mountainbike. Dock så måste jag poängtera hur otroligt bra en BH jag köpte i februari är. Holy fuck – den är så löjligt bekväm OCH har inte bygel. Jag vet inte med er andra girls men jag har svårt att hitta ”toppar” (/bh utan bygel) som faktiskt passar, då alla dem ofta är i storlek S/M/L och det blir oproportionerligt. Dessutom så hänger bara skiten, för stödet inte finns.

Vad spenderade du mest pengar på?
– Alltså läkerol och tuggummi. U.T.A.N tvekan…

Gjorde någonting dig riktigt glad?
– Men ja, verkligen. När jag fick frågan om att bli gudförälder. Det är nog det stoltaste ögonblicket hittills i mitt liv. Det kanske låter löjligt, men jag uppskattar det så himla mycket, och jag hoppas verkligen alla får känna den känslan så starkt någon gång. Det är riktigt gött.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2018?
– Hon dansar vidare i livet och Fick feeling. Första för att det var den som spelades konstant på Sports Camp, där jag var ledare i somras. Den andra för den spelades på Hannas möhippa, och på hennes bröllop, som hon dansade för fullt till. Alla kunde den till sist.

Vem har du umgåtts med mest? 
– Hm, måste ju nästan vara Markus.

Har du haft ett förhållande under 2018? 
– Ja

Vart reste du under 2018?
– San Fransisco, Hawaii, Rom och Lindvallen för skidåkning!

Är det något du saknar år 2018 och vill ha 2019?
– Egen-tid. Egentligen behöver jag nog bara bli bättre på att ge mig det. Jag är så fruktansvärt dålig på att vara själv.

Vad gjorde du på din födelsedag?
– På min födelsedag så hände inget speciellt. Jag fyllde år en måndag – sexigaste dagen att fylla år på. Jag bjöd på frukt och Aladdin choklad på jobb, sen åt vi ute på kvällen.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
– Om dygnen hade varit längre.

Vem saknade du?
– Elin, när hon åkte till Australien. Sen saknar jag Helena, som var på kurserna för tjänstehund med mig i Marma. Jag saknar också Niklas ofta, men han kommer ju hem mellan varven.

De bästa nya människorna du träffade?
– Emma, Niklas flickvän. Ida, min finska kollega på Stadium Sports Camp. Jäklar vad bra vi jobbade tillsammans med de där ungarna…Självklart även de andra; Jesper, Josefine och Peter! Även alla mina nya kollegor när jag började på banken. Så det blir ändå en hel del!

Vad vill du säga till dig själv inför 2019?
– ”Du, träna är bra. Men ett missat pass är inte hela världen. Du får lov att sova förbi dem på helgen och bara sitta på kvällarna efter jobb. Du är inte sämre för att du inte hann träna.”

♕ Ⓑⓘⓡⓣⓗⓓⓐⓨ Ⓖⓘⓡⓛ

➊➑ ◌ ➊➊ ◌ ➋➏

The big day has come! Eller ja, den dagen liten fortfarande förblir liten. Innan frågan kommer – nej, jag får inte handla på systemet. Tro det eller ej men jag är fortfarande tonåring, och det får nästan mig att höja på ögonbrynen lika mycket som mina kära kollegor.

Jag är inte på något sätt mer speciell än någon annan, men ärligt talat känner jag mig inte helt hemma i min ålder. En kollega sa till mig idag; ” Ja, då blir det hårt firande i helgen!” varav jag svarade ”Öh, ja nä det vettefan. Soffan är najs”. Sen har jag helt klart alltid varit minstingen. Med det både yngst men också den som aldrig når till varken översta eller näst-översta hyllan. Men det är en helt annan historia.

Imorse vaknade jag med tre ganska osexiga, trötta röster, som sjöng Vi gratulerar. Det var fint, och är det. Shit, vad jag ändå uppskattar att bli väckt och få paketet på sängen. Den som kom på den idén är jag evigt ett fan av. Det blir det kanske inte allt för många födelsedagar som inleds så…?

Mamma och pappa gav mig en vit pälsjacka (fejk-päls, likt jag önskade) från Vila och ett par nya, låga, grå uggs. Viggo gav mig två par örhängen från Edblad – stjärnor och snöflingor! Han tänkte så fint på att jag älskar julen (<33). Igår firade jag och Viggo oss tillsammans med släkten och då fick jag min efterlängtade hårfön, av min ena morbror. Min farbror, tillsammans med min familj gav mig en burk av mitt favorit Chai-te och två Carolina Gynning-muggar till min samling. Markus gav mig ett halsband med en matchande ring från Edblad, med form av en måne och stjärna. Diskret och alldeles perfekt till mig. Hans föräldrar gav mig ett superfint datorfodral i vit marmor-mönster från WOUF.

Vill passa på också att tacka för alla enormt fina gratulationer jag fått idag. För att inte nämna mina köra kollegor på banken som gav mig en fotoram (efter att jag själv köpt en likadan för en vecka sedan, hade den i cirkus femton min innan den gick i golvet och där låg glitter över hela Sallys plats…), ett kort, turkisk peppar och chokladaskAR. Jag blir helt varm i hjärtat, alla fina människor. Tack!

Happy Birthday – Stevie Wonder

 

Synd att slänga

Det är ju faktiskt helt.

Min pappa i ett nötskal, mina vänner. För två veckor sedan hade jag min lediga dag efter att jag jobbat helg, och som den otroligt snälla dotter jag är så hjälpte jag pappa att slänga skit på tippen. Observera att det inte är jag som ska slänga min gamla säng och bord eller så, nej, nej det är bara pappas grejer. Typ. Vi fick låna min gudmors hästtransport och fyllde det från golv till tak. Fönster, sängar, hyllor, bord, elektronik – hur mycket som helst. Riktigt skönt att bli av med, och till och med min kära far erkände detta. Till sist.

Jag är snål. Alltså riktigt snål – dumsnål. Jag unnar mig inte utan vidare. Detta kommer så klart från någonstans. Jo, min pappa till hamster. På tomten står ett ganska imponerande långt garage som är byggt av pappa. Det är också imponerande mycket grejer inne i det, men några av dessa saker har nu (äntligen) gått till tippen. Det som är så typiskt är att min pappa är den typ av person som Carl Stanley beskriver i en av sina facebookvideor när han beskriver sin morfar. Frysboxarnas Konung. Det när min Fassa det. Han har den otroligt osexiga vanan att spara på att möjligt skit som finns, men med detta ingår även pengar. Alltså är snålheten total och så fort ICA eller City Gross egna reklamblad kommer brevlådan så sitter pappa som en hök och övervakar extrapriserna. detta resulterar i de flesta fall i att kära pappa går till affären och kommer hem med 14 kg blandfärs, 37 ton potatis och gärna 17 mjölkpaket. Det är ju trots allt extrapris och jag är en ekonomisk person. Man kan ju faktiskt frysa in maten, så har man alltid hemma. Det kallas planering. Eller bara överdrivet. vill dock upplysa om att far min inte fryser in mjölk och potatis, men allt annat som är lämpligt åker raka vägen ner.

Vi har såklart inte en frysbox, utan även ett frysskåp. Båda fyllda till både höjd och bredd. Vi har självfallet också ett matförråd som är fyllt från golv till tak med allt som inte behöver stå kylt eller fryst. Här kan man bland annat hitta en onödigt stor mängd konserver med Felix Gulaschsoppa och ICAs egna Ravioli. Gott, men vi behöver ju inte överdriva…Så jag kan säga, om det blir matkris så har vår familj mat till femton kompanier.

Å andra sidan så är pappa också den som när han väl ska exempelvis köpa en ny TV, ska han definitivt inte ha den som är billigast, utan den bästa med alla möjliga funktioner. Kosta vad det vill – dock finns det en snåltanke bakom detta också. Den förväntas hålla länge, så man slipper köpa ny och slösa sin tid på det.

Jag förstår min pappas idéer på flera plan, och jag är som sagt den som sparar och snålar före att faktiskt använda och unna. Mycket svårt att unna mig. Å andra sidan är jag löjligt sparsam. Fint i framtiden, tråkigt i ungdomsvärlden. Men vissa saker kan min kära far balla ur lite på, precis som jag kan vara för snål för mitt eget bästa om jag ska köpa en ny dator. Aja, alla har sina för- och nackdelar. Min pappa är en hamster, jag med, men samtidigt en jävel på sparande.

Min första tatuering

…har spontants gjorts på Romresan med kyrkan… Otippat?

Absolut åkte vi till ett relativt strikt katolskt land och besökte Vatikanen, men som protestanter och med en Kyrkoherde som är lite av den mer slappa – på ett positivt och motiverande sätt, så fick vi kommentaren; ”Va!? Jag vill också!” När vi fyra som tatuerade oss visade upp våra verk.

Jag har länge funderat på min första tatuering och fick i artonårspresent av några kompisar, att göra en. Men som den nål-rädde mes jag är så har jag inte blivit färdig. Nu tog min lite mer spontana sida, som kan vara lite to much för mitt eget bästa ibland, över. Korset i sig har jag funderat på tidigare, eftersom kyrkan har en klar betydelse för mig. Däremot var både plats på kroppen och tillfälle utav största spontanitet. Härligt.

För mig är det ändå viktigt att det är en tatuering av betydelse. Idag hade jag aldrig valt tatuera något som inte hade betytt något…till skillnad från min käre vän Nikolas. Nikolas hade inga planer på att tatuera sig men sa ”Äh vafan, jag ska ha en pirre på benet!” och tyckte att han var oerhört fyndig att tatuerade en pizzaslice i Italien…men även det har sin charm!