Välkommen till världen, Nellie ♥

14 oktober 2018

Klockan 05:46 i morse kom ett nytt liv till världen – denna gången Nellie Johanna. Nellie är min bästa vän Josephine och hennes fästman Andreas första barn – mitt gudbarn. Jag är så otroligt tacksam över att få vara en del av detta och få följa detta liv från dag ett. 51 cm och 3240 g av ren lycka.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Nellie, och jag kommer följa dig tills den dag jag dör. Finnas där när du behöver mig, precis som din mamma gjort för mig. Jag skulle aldrig säga nej till dig eller lämna dig. Jag finns för dig, när än du behöver.

Av alla helger så jobbade jag självfallet denna söndag, men hela dagen har oktobersolen skinit som aldrig förr. Det har varit varmt och varje rast har jag passat på att gå ut och känna, och hela tiden ler jag. Det går inte att sluta, detta är alldeles speciellt. Jag kommer aldrig glömma denna dag. Vi ses imorgon.

Jag? Gudmor?

Okej, såhär:

Min fina, fina, fina bästa vän Josephine och hennes Andreas väntar sitt första barn. Imorgon. För cirkus två veckor sedan blev jag och Jossan äntligen redo att ses efter alldeles för många misslyckade bokningar. Hon hade en överraskning. Jag med, men min var en liten, billig ask från Hawaii. Hennes var fyra A4-sidor.

Som den otroligt långsamma läsare jag är frågade jag om jag verkligen skulle läsa det, varav Jossan svarar att jag måste för att hon kan inte säga det. Gött orolig man blir då… I alla fall var det inte så farligt, för rubriken var Heidi med ett hjärta. Så illa kan det väll inte vara då?

Jag matade mig igenom texten med tålamod och hjärtat i halsgropen. Dels för att jag undrade var i hela friden detta skulle leda, samtidigt som jag blev så otroligt rörd av hennes fina ord. Hon berättade om vår tid på grundskolan och vem kunde tro att vi skulle stå här, dagen när jag klev in i hennes klassrum som ny elev. Hon skrev också om hur vi sakta tappade kontakten när vi kom till gymnasiet, men någonstans försvann den aldrig. Den dagliga kontakten minskade, men absolut inte kvalitén. Josephine var en av de första jag berättade om min tuffare tid i höstas, över en fika. Då hade vi inte setts på över ett halvår, knappt pratat. Det var också då hon berättade om nyheterna om tösen som väntas nu. Detta var i vecka sex, och de som visste var familjen. Och jag.

Längre ner berättar Jossan hur allt det här med barn gör att man börjar fundera mer över framtiden. Hur ska man nu leva? Hur vill man uppfostra sitt barn, och hur vill man kunna vara en god förebild? Hur ska ens barn ha det? En sak var tydligen väldigt uppenbar för Jossan och Andreas. Mindre för mig, men jag grät som ett barn när jag läste det. Att om det är något som deras barn ska ha med sig i livet så är det en Heidi. Att alla borde ha det, och därför fick jag frågan om att bli detta älskade barns gudmor.

För er som är det – vilken grej! För er som inte är det – jag hoppas ni får känna den stoltheten en gång! Jag är så tacksam, glad och otroligt hedrad. Detta är utan tvekan något av det finaste jag fått i hela mitt liv, och jag kommer vårda det därefter, Jag känner ett ansvar och en uppskattning som är utanför mina tidigare förväntningar. Jag kan omöjligt beskriva det i ord, så även om jag skriver detta nu så är det långt ifrån nog vad jag menar. Jag kan inte förklara, och det är min ända förklaring. Men en sak är jag jävligt säker på – fan vad bra jag tänker göra detta.

Jossan och Andreas hade dock ett krav…jag får inte komma för sent till dopet. Fullt möjligt att det är något jag skulle kunna göra som den tidsoptimisten jag är, men tro mig, inte denna dag!

 

P.s Vill också poängtera hur jäkla nervös jag är. Alltså om ni inte löste det överst så är tösabiten beräknad tills imorgon. Imorgon. Andreas har fått direktiv av mig att ringa dirr om något händer. Jag är förresten ledig imorgon också, passande nog.

Eddie i Götet

✔️ Se Ed Sheeran

Igår var det äntligen dags för Josephine, mamma och mig att ta oss upp till Göteborg och Ullevi för att se Ed Sheeran. I sig kan jag tycka att de artister som spelas på radio, men han imponerade. Sedan länge har jag tyckt bra om honom och hans låtar, många minuter har gått åt att njuta av denna ljuva musik, men ändå tänkte jag mig inte allt frö mycket som en live-artist.

Aldrig trodde jag jag skulle erkänna det men ack så fel du hade, Heidi. Jo, Ed var otroligt bra live. Och då menar jag inte så dör halvdan, utan förbannat bra var det. Han bokstavligen spelade all musik själv, vilket imponerar den musikintresserade. Han inledde en låt med någon enkel melodi, exempelvis genom att slå på gitarren, därefter gjorde han det mer och mer avancerat genom att fylla på med mer och mer ”instrument” och melodier. Han spelade in och upprepade, till sist stor vår käre rödhårige britt med en hel låt, på egen hand utan någon annan på scen. Eloge, lite ärliga får vi vara.

Härligt att han valde at blanda en del gamla låtar med många från det nya albumet. Plus direkt på den! Sen behöver jag inte nämna mycket om sällskapet. Odrägliga nära kvinnor i min krets som jag bara älskar. Fantastiskt trevligt hade vi! Heja onsdagar!

397ee62c-f5db-4335-b9de-f069ab924e5b5370b0f5-a342-49ad-b849-3f0a0af230648e563a23-9e9c-4681-83a3-055b8951a290

✔️ Snorkla med sköldpaddor

I dig var detta något som var helt oplanerat. Tanken var inte att vi skulle snorkla med sköldpaddor – eller inte min tanke. Men mamma hade haft det i tanken hela tiden, och det gjorde hon förbannat bra. Jag vet jag säger det ofta – men vilken grej!

Jag är ju inte den som är den (eller den andra) men en annan har ju en viss känsla för det här med vatten, och att då kunna dyka ner på dessa 20ft till botten för att vara centimeter från vilda havssköldpaddor är rätt så jätte coolt. Sköldpaddorna höll sig relativt nära botten, där även ett gäng dykare med tubor var. Och jag. Coolt.

Men vi åkte ut på förmiddagen med en trevlig ung guide som hade varit AuPair till en svensk familj tidigare. Denna familj bestod bland annat av små barn, så det hon hade tagit med sig från svenskan var fantastiskt nog rumpa och snippa. Priceless. Hon tyckte också det var fruktansvärt roligt att vi hade ord som kiss, slut, bra, fart, kock och sex. Så nu kan hon några fler svenska ord. Roligt.

Får ni någonsin möjligheten att snorkla eller fridyka med endast en snorkel och cyklop – gör det. Det är en riktig upplevelse, så nära och så påtagligt. Oavsett om man vill se vilt havsliv, bada, dyka, samla snäckor eller bara skryta för andra turister hur djupt man kan dyka, så är detta något utöver det vanliga.

 

[wpvideo 688fWmlP ]

[wpvideo 3ThGU5Xl ]

[wpvideo RliG2Hps ]

[wpvideo i6aidU99 ]

He’e nalu

✔️ Surfa på Hawaii

He’e nalu – det tillhör. Ja, det tillhör att surfa på Hawaii när man väl är där och sagt och gjort. Vilken grej. Det bör alla göra, för det var speciellt. Tro det eller ej men jag lyckades till och med ställa mig upp vid några få tillfällen uner mina fyra timmar på den där brädan. Jag var trött efter – om jag var. Fyra timmar i vattnet med en tio minuters paus efter två timmar, för att sedan köra vidare. Som den envisa person jag är så skulle jag själövfallet utnyttja hyran för denna brädan till det yttersta, vare sig jag vill eller inte. Detta fullföljdes och jag är nöjd med det, trots att det var en av de mindre blåsiga dagarna, samtidigt hade jag gärna gjort det en dag till så man hade fått mer kläm på det, men tiden talade emot.

Alltså, ni som inte surfat – gör det! Ni kommer inte ångra er!

Mvh, Heidi-som-surfat-en-gång-och-levde-i-eufori

Surfa på Hawaii bör alla prova

Igår fick jag den otroligt härliga möjligheten att prova surfa på Waikiki Beach här på Hawaii. Jäklar vad roligt, och fan vad surt att Sverige är kallt. Hade verkligen vart en grej att spinna vidare på om man hade haft lite bättre förutsättningar.

Fyra timmar i Stilla Havet resulterade i att jag kunde ställa mig upp, inte jätte graciöst och inte varje gång, men jag klarade det – det ska ni veta!

 

[wpvideo ln4HoYFJ ]

 

✔️ Cykla över Golden Gate bron

Idag har dagen varit svettig, blåsig och fantastisk. En ny sak kan jag nu bocka av på min bucket list – att cykla över Golden Gate bron.

Till att börja med så var dagen relativt blåsig och molnig, men det var nästan perfekt väder för cyklingen. Sol är alltid trevligt, men det hade blivit väldigt varmt. Sen hade det kunnat blåsa något mindre, men inte något som störde mig. I alla fall så började vi turen genom att följa en karta där cykelturen gick igenom de finare delarna i San Francisco. Vi cyklade förbi Painted Ladies. Riktigt charmiga hus. Vidare cyklade vi över både upp och ner för alla dessa backar som staden erbjuder. Det var mest uppförsbacke – eller så bara kändes det så. Jag låter flitigare om vi säger det var fler uppförs i alla fall!

Närmre och närmre kom vi, och efter ett tag kunde vi se bron på håll. Det kändes faktiskt lite overkligt då det är en bro som man sett i diverse filmer, bilder, videor, tavlor, you name it. När vi väl skulle cykla över tog det mer tid än det behövt! Enormt mycket folk som gick, bilder skulle tas, utsikten skulle kollas – men det var det värt. Pappa gnällde lite på att jag fotade alldeles onödigt mycket, men när vi cyklat på halva bron började han stanna i stället för att peka på både det ena och det andra. Det var härligt!

Utsikten behöver jag nog inte berätta var fantastisk, men jag gör det ändå – vilken grej! Skulle ni nu råka vara i San Francisco så missa för tusan inte att ta er över bron antingen till fots eller på cykel!

När vi väl kommit över bron så kom vi ganska snart till Mill Valley där vi stannade och käkade glass på Lappert’s Ice Cream. Smaker i alla dess former som gjorde att smaklökarna dansade och att man tyckte synd om sig själv för vi inte hade deras glass hemma i Sverige. Lite senare cyklade vi vidare genom den otroligt fina naturen och kom till sist till Murir Woods. Mer om det i ett annat inlägg. Men fint var det!

Sedan tog vi oss tillbaka till San Francisco för att ta färjan tillbaka till Pier 39. Vi ledde tillbaka cyklarna över de sjuka backarna och lunkade sedan vidare till hotellet där vi somna direkt. Sov gott gjorde vi vare sig vi ville eller inte. Vi hade ju trots allt cyklat till och från i mer än 8 timmar. Heja oss!

 

Kajak & härligt sällskap

✔️ Paddla Kajak

Söndagen fick jag spendera tillsammans med Nike och för första gången paddla kajak! Det blev en tur runt Kullaberg, utgång från Mölle Hamn. Både för mig och Nike var det nytt, men så mysigt och strålande sol! Innan hade vi cyklat förbi affären och handlat lite pick nick för att ta den uppe på berget. Vi paddlade nästan hela vägen ut till spetsen, la till och tog oss uppåt. Bättre spenderar man inte en söndag!

P.s jag kommer så behöva köpa en kajak om det ska vara så jäkla roligt…! Jag låter bilderna tala för de otroliga vyerna.

 

It’s a girl!

Gender Reveal – Josephine & Andreas

Inte trodde jag att jag skulle stå här, när jag gick in första skoldagen på Bruksskolan, 9 år gammal i klass 5B, efter att ha bytt från en privatskola. Jo visst trodde jag att vi alltid skulle hålla ihop, livet ut. Åtminstone på högstadiet. När vi sedan nådde gymnasiet så blev det inte lika stark kontakt, tyvärr, men nu efter den tiden så har vi hittat tillbaka. Nu känns det som att där aldrig var någon dipp, utan vi höll ihop hela tiden. Jag vet att jag alltid kan ringa om det är något, vilket jag är så tacksam för och uppskattar otroligt mycket.

Nej, inte trodde jag för snart 10 år sedan att jag skulle stå i ditt vardagsrum och se på när du och Andres spräcker ballongen som avslöjar könet på det barn ni väntar. Trots att det inte är jag själv, så är det en så mäktig känsla. Vilken grej! Jag kan inte heller uttrycka nog hur hedrad jag är att jag fick möjligheten att komma och dela denna enormt stora stund. Även om jag är stenhård på utsidan så måste jag erkänna att det minsann höll på att brista där en, två eller femton gånger.

Ja, jösses, tro mig att jag alltid kommer att finnas där när du är trött på ungen – jag ska lära den tösen allt jag kan! Dock bytar jag inte blöjor, det är fan din skitgöra. Jag ska bara vara den där otroligt jobbiga, men svincoola, ikke-biologiska moster. Ni blir inte av med mig!

Jag hejar på er två – ni kommer bli grymma! Älskar dig, Jossan.

Hundtjänsstskolan, Marma #2

Ännu en gång fick jag den fina möjligheten att åka upp till Marma Skjutfält för att gå det regionala lägret och fortsättningskursen under vecka 44!

Denna gången varade det bara i 4 dagar, varav 1,5 blev resedagar. Det var oerhört intressant och lärorikt – på denna tiden hann vi nog med nästan lika mycket som vi gjorde en hel vecka i somras! Trots den korta tiden så var det intensivt och fullt av nya saker! Nu fick vi prova på patrullering mer på riktigt, vilket var nytt för både mig och Pekka. Det var riktigt roligt. Sen i ärlighetens namn så var det ganska skönt att ha det kortare nu när det är betydligt kallare på dagarna. Vi hade nästan bara praktiska moment vilket ledde till sena kvällar ute i kylan. Men roligt hade vi!