Innan oktoberrusket drog in fick jag ännu en gång segla ut med mina kära konfirmander, med Valkyrien. En träskuta som är inget annat än charmig! Så fin & vi hade förvånansvärt fint väder! Segelturen blev till Mölle med eftermiddags och kvällssolen på den klara himlen! Tillbaka seglingen blev något kallare kan man lugnt säga, men det var det värt!
Den lokala flygklubben anordnade denna helg ”Spaka själv”, vilket innebar att man helt enkelt fick prova flyga och spaka själv i småplan. Jag och broren fick tråkigt så vi stack dit och blev dyra. Viggo fick sitta fram och spaka och jag där bak. Strax innan vi skulle lyfta kom mamma förbi och eftersom det fanns en plats över fick hon köpa till sig den så åkte vi allihop.
Men gud vad fint det var. Vi hade sån fruktansvärd tur med vädret så det var strålande sol och svinvarmt i planet när vi flög runt hela Kullabygden och sen runt över kommunen. Trodde aldrig vi hade så mycket fält, haha. Varsågod och njut av bilderna!
Och jag kan inte annat än att hålla med. I fredags fick jag den fina möjlighet att ta del av Kapten Röds konsert Hundralappen, på Sundspärlan i Helsingborg. Konserten var fruktansvärt bra och jag hade kunnat betala det dubbla biljettpriset, trippelt eller till och med fyra gånger om. Biljetten kostade precis som namnet han valt för turnén – en hundralapp.
Kapten Röd och hans crew menar på att alla ska ha råd att ta del av musiken, utan att det ska knipa i plånboken. Biljetten kostar samma som en månad på Spotify men upplevelsen är värd så mycket mer. Jag som gillar hans typ av musik, reagge, tyckte det var sån grym stämning och det var lätt att dras med. Hade utan tvekan inte tackat ja till en gång till!
Men alla har inte samma möjligheter ekonomiskt, men alla ska få uppleva musiken och därför vill jag ge eloge till Kapten Röd och gänget som ligger bakom denna turnén och jag hoppas det blir fler för jag kommer att stötta det! Ingen är mer än någon annan. Heja er!
Mina egna bilder, video (finns HD 1080p) och spellistan för turnén på Spotify.
Jag har ju vart iväg på en tjänstehundskurs!
För den ovetande så kanske man undrar. Jo, jag har vart iväg men en av mina hundar – Pekka, på en kurs uppe i Marma, utanför Gävle, för att prova på hur det är att vara tjänstehund/patrullhund och därmed förare till det. Fruktansvärt spännande och intressant för den som har ett intresse av att träna med hundar, och verkligen något jag rekommenderar.
Under den vecka vi hade så fick vi ha hundarna i bas, prova ljudövningar, simpelt sök, sova ute i fält – dvs i tält 20 och massa annat. Det som jag uppskattade mycket med detta lägret som inte F 17 hade var just att man hade ju alltid med sig en kompis! För hunden är man som en gud och hunden blir alltid glad av att se en, vilket är så härligt!
På resan upp så hade jag och Pekka 8h och 40min tåg och buss, 70 mil upp i Sverige med packning – på egen hand. Dessutom hade Pekka aldrig åkt tåg, eller buss för den delen så det skulle bli ett spännande moment. Men som nästan väntat så hade han inga problem med det utan mest var det nog jag som var nojig över att han skulle må dåligt, skälla eller vilja hälsa på folk. Inte minst bli toanödig mitt i allt. Men det gick strålande. Som den sällskapssjuke working kelpie han är så ville han självklart upp i sätet och sitta i knäet, leka och slicka på mina händer. Men med jämna mellanrum somnade det stackars livet och jag hade några lugna stunder. Jag tyckte inte resan tog så långt tid just för att man hade fullt upp med hunden, men gött trött var man när man kom fram.
Sakerna vi fick prova på var väldigt besic då det är en kurs som i princip vem som helst och vilken hund som helst ska kunna gå på. Men många moment var inte svåra för Pekka, vilket var skönt, men det var nytt för mig så jag lärde mig mycket med en hund som redan kan mycket! vilket underlättade för mig. Samtidigt fanns det massa nytt för hunden också, jag menar alla dofter, allt nytt att titta på, massa nya människor och hundar runt om. Sen är inte Pekka heller van vid att bo i hundstall, utan sova mitt i en dubbelsäng. Han har vart i stall förut men det tåt att räkna på en hand med bara två fingrar, i princip.
Jag märkte också att när vi kom dit så var det full rulle på Pekka, han skulle lukta och se på allt. Han drog massor i kopplet så jag fick ha handskar till sist. Han är trots allt ganska stor, och det är inte jag. Men med tiden så taggade även han ner. Hittade sina hundkompisar till och med och när vi närmade oss slutet på veckan så var det inga större problem att vara ute och gå utan han gick så fint och drog inte alls på same sätt. Nog för allt kanske inte var så nytt längre, men även för att huvudet gick på 110% genom hela veckan och att han var trött. För trots att alla praktiskt delar på lägret var ganska lätta för en hund i Pekkas storlek och form, så jobbar nosen och huvudet hela tiden så det stackars livet var ju som helt utslaget när han fick sina pauser. Han gick och la sig i mitt knäa på kvällarna och när vi låg ute i bas.
Vi fick också upp nya ögon för spår. Något som Pekka inte gjort innan så det var nytt för oss båda. Jag själv har aldrig riktigt vart så förtjust i det utan gillat mer sök som han håller på med med mina föräldrar. Men redan efter första spåret så uppvisade Pekka en viss talang för det, och jag måste få skryta och säga att jag var ganska imponerande jag med. Vi fick en hel del beröm och fick prova längre spår. Det längsta raka vi gick var ca 120m och längsta med vinklar var ca 50m.
När vi nu kommit hem så har vi nog fått en lite närmre relation och vi har provat spåra lite mer. Jag har verkligen fått upp ögonen för detta mer och skulle gärna prova mer. Om det är något jag skänker mitt liv till vill jag inte svara på nu, haha, utan en tiden kommer. Ha det bra!
Jag har nu spenderat 2 veckor på Blekinge Flygflottilj F17 och lärt mig massor inom flygvapnet. En kurs som var betydligt mer krävande än vad jag väntade mig.
Jag, som tränar mycket, trodde inte det skulle bli tufft fysiskt och det var inte så farligt heller. Dock garn jag nu dragit med mig problem med minst ben för att kängorna var verkligen ingenting för mig och nu har jag en del ont. Grejen är ju den att du verkligen inte får blanda civila kläderna med uniform. Sen får du inte heller gå utan uniform på området utan vidare, då det är skyddskläder. Så det var bara att bita i det sura äpplet och ha på kängorna.
De var inte stenhårda, vi pratar liksom inte om USAs flotta, det är Sverige vi är i. Men dom var hårdare än jag vänta mig att det skulle vara en sommarkurs. Men de var noga med att uniformen skulle vara rätt, mössa på, mössa av, inte keps – utan mössa. Tyst och släkt utsatt tid, annars en insparkad dörr. Sopor dom inte tömdes slängdes på golvet och tider skulle hållas. Annars – gör om gör rätt helt enkelt.
Allt det där irriterande mig till stor del. Och när jag insåg att jag ingen kunde marschera med minns korta ben och fick ont då var det mesta mest besvärligt. Det var ingen jobbigt fysiskt egentligen, utan mentalt. Där var så många tillfällen där jag kände mest att jag skiter i detta och åker hem. Det kändes liksom inte värt två veckor av ens sommarlov. Men samtidigt lärde jag mig mycket, så nu i efterhand är det svårt att säga om jag ångrar det. Jag gör förmodligen inte det, men om jag vetat att det skulle bli så tufft mentalt så hade jag nog avstått.
Däremot fick jag en del nya vänner och jag bodde i ett superbra rum där vi umgicks och kom överens på ett bra sätt, vilket förmodligen blev det som gjorde att man blev kvar.
Vi fick många intressanta studiebesök. Besök som man antagligen aldrig skulle ha möjlighet att göra om man inte gått kursen. Även se planen på nära håll, röra och åka. Det var speciellt! Sjukvård lärdes ut, excercis, hur allt fungerar basic och massor av annat. Vi sköt med vapen. Vi byggde förläggning, sov på granris och i vindskydd. Vi körde 4h capture the flag på stort skogsområde med spanare, prat via radio och ansiktsmålning, vilket va lite ballare än i skolans gympasal. Tack vare denna kursen lär jag ha mer koll till nästa kurs i Marma!
Tack för en lärorik kurs och för det förtroende som gavs!
Väl på Kreta fick vi ju såklrt prova på SUP! Gick mycket bättre än väntat och var riktigt roligt!
Det känns väldigt speciellt att ha något som är en milstolpe för många, bakom sig. Att avsluta ett kapitel i livet liksom. Och bara på en dag!
Ni som har studenten framför er – längta vidare!
Det är en helt fantastisk dag med massa glädje och kärlek – både från vänner och familj. Jag valde att bjuda både släkt och massa vänner till min mottagning och ett helt gäng trilla förbi under kvällen. Det som var jobbigt där var att man ville hinna prata med alla samtidigt så man kände nästan att man glömde vissa.
Men jag skulle vilja plocka ut rundan på flaket som den bästa tiden på dagen! Vi gjorde massor, men flaket var det bästa. Nog för att det var det jag förväntade mig minst av.
Tidigast på morgonen hade vi champangefrulle hemma hos mig. Därefter gemensam promenad till Tivolihuset, en äldre, mindre teater där vi hade mösspåtagning och bjöds på mer frulle av skolan. Efter detta skedde fotografering och prommenad till skolan där vi hade mentorsträff innan det härliga utspringet!
Väl där stod föräldrar och massor av vänner med fina skyltar! Min va oväntat tung och den skulle jag bära med mig hela rutten, med en iPad i andra handen (iPaden va till musiken, men användes aldrig :/). Fick också en massa blommor, gossedjur, champagne – u name it. Fruktansvärt trevligt!
Efter det en trevlig mottagning med många som kom förbi – tack så mycket till er! Därefter åkte vi gemensamt nästan hela klassen in till stan där vi var på den officiella studentfesten, på arenan. Väl där var trevligt den första timmen, sedan tappade jag min guldklocka och leta efter den i en timme. Inte lika kul. Men trots det så var det en fantastisk dag!
Tack till alla som gjorde den speciell!
Det är svårt att sammanfatta balen. Den var fin, trevlig, svettig, dyr och mycket mer.
I efterhand när jag vet hur det var så skulle jag vilja säga att det va ovärt pengen. Man la pengar på biljetten (750kr!!), efterfestbiljett, klänning, skor, hår, naglar och fransar. Jag tror liksom jag hade klarat mig på efterfesten och turandet (väldigt lokalt uttryck som handlar om att åka färjan mellan Helsingborg & Helsingør lite för många gånger när man är på lyset, tills bussen går hem). Maten var väldigt god, men onödigt kall, så att säga.
Men samtidigt så var det inte ovärt för det är en speciell kväll, händer bara en gång. Man fick också prova på att vara på en riktig finmiddag och ha en riktig aftonklänning. Liksom alla förberedelser var så trevliga. Man njöt verkligen hela dagen, trots att man var sjukt trött efter hela natten och frullen på skolan kl 06, för oss flitiga som var uppe hela natten..!
Förra helgen var jag och några av mina bästa vänner och åkte skidor i Hestra, på Isaberg. Fruktansvärt trevligt hade vi och solen titta fram ett bra tag också! Det var alltså jag, min pojkvän och mina tre absolut bästa vänner och en av deras flickvän.
Vi rulla dit tidigt på morgonen och för första gången fick en av oss stå på skidor, medan vi andra lärde. Korvgrillning och pannkakor ingick självfallet, med dessutom en tur om Max på vägen hem!
Medan alla andra satt i skolan idag så spenderade min klass en dag i skidbacken. Med 5 plusgrader så var det som att åk på krossad isglass, vilket kan va trevligt – jag är ju inte den som är den, men jag föredrar det inte. Det var extremt dimmigt, men i slutändan så är det väll alltid kul att åka skidor! Snart kommer dessutom studenten och då lämnar man alla dessa människorna bakom sig, så lite aktivitet ihop är alltid trevligt.
Vi började dagen med att lära IM eleverna att ens stå på ett par skidor och det gick långsamt, men senare fick vi åka själva och då var det hur trevligt som helst, trots det dåliga vädret! Härligt!
