Det här är Nike. Nike är grym, för er som inte vet det.
Första gången jag och Nike träffades var när vi båda hamnade på sommarkurs i flygvapnet år 2017. Det var ingen vänskap så där i första ögonkastet, utan jag var i princip själv i början. Jag klickade inte med någon, utan kände mig ganska felplacerad då i princip alla var yngre än mig. Jag kom dock bra överens med de tre tjejerna jag skulle bo med, vilket var Ida, Melinda och Nike. Super härliga tjejer, tänkte jag, men precis som det är i början så blir det lite stelt till en början.
Efter några dagar av kämpande att känna sig hemma så började jag och Nike prata mer och mer. Vi båda spelade i samma längd-liga, det vill säga vi var klart bland de kortaste på kursen och ofta fick vi nästan småspringa när vi marscherade. Både två, som blev något irriterad på detta (nej, skitsura), slog ihop oss och sa till. Därefter bara flöt det på. Vi båda hade lite speciell upplevelse under denna kursen, vilket gjorde att vi kom närmre och närmre. Vi delade samma känslor och det kändes bra. Jag är tacksam Nike tog sig an att stanna hela kursen, trots att hon inte ville. Hade hon inte gjort det så tror jag inte jag själv hade varit kvar.
Nu står vi här, ett år efter kursen. Vi har inte setts sedan vi kramade hejdå på Blekinge Flygflottilj F 17 i Ronneby den sommaren. Vi har haft et evigt snackande om att se till att ses någon gång. Så klart så har vi inte kunnat upprätthålla vårt inofficiella löfte, men nu tog vi tillfälle i akt. På kort varsel så klart så har vi sett till att ses. Nike kom ner till mig i helgen för att spendera helgen här. Vi såg till att passa på att åka till Helsingör under lördagen för att sedan paddla under söndagen.
Nu har vi bättre lovat varandra att vi ska se till att ses igen och det betvivlar jag inte. Jag är så glad för Nike, och samtidigt så måste jag påstå att jag är imponerad över att vi kunnat hålla kontakten så väl under denna tiden, trots att vi bara umgåtts två veckor av vårt liv tidigare. I och för sig så bodde vi inpå varandra, och när kursen blev jobbig ville man vända sig någonstans, då man inte hade telefon. Tack Nike för du är grym!
