För den som inte vet ska jag förklara.
Jag jobbar på bank och har nu blivit ombedd att gå en ny utbildning för att bli kredithandläggare, och inte bara privatlån. Himla kul ju att de ändå vill att man ska utvecklas. Dock så var detta på tok mycket svårare än mitt stackars huvud klarade det.
Utbildningen i sig var bra och jag lärde mig massor av nya saker, men av någon anledning så fastnade informationen inte. När vi sedan stod inför provet som hade något orimliga krav, så föll alla på det. Ingen klarade det och skulle ha omprov veckan därefter. Sedan fick vi inte heller någon tid att faktiskt ta och plugga, utan detta förväntades att i så fall göras på ens fritid. Jag vill inte verka gnällig, men jag hade verkligen inte tid, och det gör en ju inte mindre stressad.
Jag är verkligen en sådan person som känner mig fruktansvärt misslyckad om jag inte klarar något, som dessutom så många andra klarat. Jag känner enorm press, är rädd att göra fel och göra andra besvikna. Inte bara andra, utan egentligen är det nog mest mig själv. I ärlighetens namn så sattes verkligen detta prov mina känslor kring prestation på kant. Samtidigt var det många andra som kunde mycket under hela proceduren då nästan ingen var nöjd med utbildningen. Många upplevde sig dumförklarade och förminskade av utbildaren, vilket jag håller med om. Även om detta självklart inte var syftet så skapade det en oro och jobbiga känslor hos i princip alla som gick utbildningen. Onödiga kommentarer så som; Ni borde ju klara det på denna tiden, annars blir jag orolig, haha. Precis innan vi ska gå ut och skriva. Lämpligt.
Som sagt är jag långt ifrån ensam om dessa känslorna, och vi har pratat med utbildarna om hur vi upplevt upplägget. Nu får vi bara hålla tummarna på att det faktiskt går vägen. Resultatet 2 av 10 rätt på förra provet gör mig lagom nervös. Önska mig lycka till.
Edit: 100 % rätt och jag är numera kredithandläggare! Pjuuh...