Etikett: friends
Visa uppskattning & ge beröm
En sak som vi alla nog kan vara ganska överens om är att vi människor är fruktansvärt dåliga på att visa uppskattning och ge beröm – både för saker, händelser, men också till varandra. Om det är något som får mig personligen att bli riktigt glad så är det att få uppskattning. Att få känna att jag betyder något och fyller en plats som är tom om jag inte är där. Det finns ingenting som är mer tillfredsställande än att känna sig behövd. Tyvärr har det nog blivit lite av ett problem i längden för mig personligen, men det är en annan historia.
Med detta sagt så tänker jag numera sätta upp ett mål för mig själv. Eftersom jag bara är människa och förmodligen alldeles för upptagen med mig själv för att komma ihåg det tillräckligt ofta, så börjar jag lätt. Minst en gång i månaden ska jag ordentligt berätta för en annan person som jag genuint uppskattar och bryr mig om. För att göra det lite mer avancerat för mitt ego så tänker jag även försöka skriva en gång i månaden här om den jag uppskattar. Dock skulle då detta också kunna vara en offentlig person, och inte bara familj och bekanta.
Likt miljöproblemen så kommer inte folk börja visa mer uppskattning bara för att jag börjar göra det. Bara för att jag väljer bussen ur ,miljösynpunkt gör inte andra det. Men någonstans måste man ju börja, och förhoppningsvis så kommer den personen som får uppskattningen en lite bättre dag.
Jag börjar nu. Har du visat uppskattning? Om inte, se till att släppa ditt ego i två minuter och gör det. Skicka ett sms, snap eller om du till och med vågar – ring. Lycka till.
Jag saknar dig, Elin
Den tredje augusti begav sig min bästa vän Elin på världens resa till Australien för att vara AuPair hos en familj i Melbourne. Hon ska vara borta ett år, men vara AuPair sex till nio månader, för att sedan resa till nästa augusti. Inte alls avundsjuk…
Men det var inte därför jag skriver detta. Jag skriver detta egentligen bara för att uppmärksamma hur bra Elin är och hur mycket jag kommer sakna henne. Elin är ju då en av mina absolut bästa vänner, för er som inte visste. Elin är ett jäkla kap också, hon fattar bara inte det själv – både som vän och flickvän, guys.
Ett år är ändå länge, och så som mitt senaste år har sett ut så blir det högst troligt en utmaning att vara utan min käre vän. Det är inte ett dugg synd om mig, det är inte det jag vill uppmärksamma, men hur viktig hon är för mig. Men också hur väl värd hon är ens tid. Jag vet att Elin alltid finns redo vid telefonen om det skulle vara något – även om det är på andra sidan planeten och en helt annan tidszon. Jag vet det, för jag hade gjort samma.
Efter en tävling för ett par år sedan så berättade mamma något för mig på kvällen. Jag och Elin var väldigt bra vänner även då, men inte riktigt som idag, Men redan då syntes vänskapen väl, och på tävlingen hade Elins mamma vänt sig till min mamma och sagt att Jag tror de är sådana som kommer vara vänner livet ut. Det tror jag med. Jag tror aldrig att vi bråkat – samtidigt kan det vara nyttigt för många relationer. Men vi behöver inte det. Absolut finns det gånger som jag tyckt Elin varit lite tjurig i bassängen, och jag är helt övertygad om att hon känt minst detsamma om mig, för jag kan vara förbannat tradig ibland.
Jag önskade verkligen att Elin kunde se henne som jag ser henne. Eller som bara andra ser henne, för jag tror ingen ser illa på henne. För er som inte känner henne – jag tror inte ni förstår hur bra hon är, för det gör inte hon själv. Om jag kunde så skulle jag ge henne världen, och inte ens det hade varit tillräckligt för att visa den uppskattning jag känner. Hon förtjänar allt det bästa, och ibland kan jag tycka att jag inte är bra nog för henne. Jag hoppas så klart att hon uppskattar mig på samma sätt, men hon är en 12 av 10. Det blir inte bättre, och att jag får vara en del av hennes liv, ta del av hennes viktigaste händelser är mer än väl för mig.
Jag önskar ju henne självklart livets resa och upplevelse, även om jag gärna hade hhaft henne här. Hon får minsann se till att ha mycket att berätta när hon kommer hem, och ännu fler bilder att visa! Jag vill veta så mycket att jag kan känna att jag var där!
Bye Elin!
Om mindre än en vecka ska Elin göra livet resa och åka till Australien för att vara AuPair. Detta krävde såklart en sammankomst suprise edition! Jag och Maja satte oss ner på tok för sent för att planera ihop detta. Vi hade sånt klabb med att få loss Elin. Hon jobbar på ICA och skulle ha sin sista helg just denna helgen. Hon skulle till och med jobba mellan kl 15-22 och alltså ha stängning tillsammans med Matilda. Men detta fungerade ju klart inte så vi kontaktar Elins föräldrar för att de ska begära Elin ledigt från ICA. Enligt Matte skulle detta bli ett spännande projekt då de sällan släpper loss folk. Men ack så fel (tack och lov). ICA tyckte detta var skitroligt så de går med på att hålla detta hemligt för Elin och sätter in en ny i schemat, som Elin kan se, men de plockar ej bort Elin. Detta skapar klart förvirring hos Elin, och jag vet inte hur mycket jag hört henne säga den senaste veckan at hon inte fattar varför de står två som ska ha kassa-stängning för de är de ALDRIG annars!? Korkad jag är så kan jag inte hålla mig för skratt, men Elin är lika väck så hon misstänker inget!
Väl denna söndag så åker min pappa hem till Elin med skåpbilen, Elins föräldrar sätter på henne en ögonbindel så att hon inte ska se vems bil hon sätter sig i. Pappa kör en runda utan ett ljud och Elin fattar ingenting. Efter en stund kommer de hem till mig, där vi andra har ställt ironin parasoll, jalanger, ballonger, snacks och mycket mer. Vi möter bilen ute på gatan och hon blir så överaskad! Dock säger hon när hon får av ögonbindel att hon tyckte väll det luktade mig och mina hundar i bilen….
Dagen var helt fantastisk och vi spelade kubb, badminton, sällskapsspel, gick till havet och badade och sackade skit. Vi tävla ven i 24K där sommarens härligaste bild helt klart kommer ifrån – se längre ner. Sedan tände vi jerlang-lyktor och satt med filtar. Vi höll på länge – så länge att Simon hann åka och jobba på eftermiddagen för att sedan komma tillbaka åtta timmar senare! Vi hade riktigt rolig, och det tror jag Elin också hade.
Tack till alla som kom, trots relativt kort varsel och strul med allas jobb. det är så roligt att så många ändå ville komma för ett hejdå. Tack till Elins föräldrar som hjälpte oss, tack till pappa som körde och hämtade henne, mega-tack till ICA Kvantum i Höganäs som ville hjälpa oss att lura Elin. Såklart även ett tack till Elin för att du ger oss massa goda anledningar att ge dig detta. Det är du väl värd och vi kommer sakna dig mest.
Och till dig Elin – ta hand om dig. Du är bra, fantastisk faktiskt. Du kommer aldrig behöva göra något för att duga, för det gör du redan. Jag saknar dig redan.
Mamma Mia – Here We Go Again
Filmrecension
& annat onödigt…
Jag och Elin fick den briljanta idén för över ett år sedan att vi skulle se den nya Mamma Mia när den väl kom ut, då vi såg den på en trailer på en annan biofilm. När det nu närmade sig så tänkte vi självfallet stötta Bosse Bia här i Höganäs och se den här – som man gör. I vanliga fall är det inte så mycket folk, men vill man ha bästa platserna bör man ändå boka.Iallafall tänkte jag och Elin att vi ändå inte skulle på premiären då vi inte kunde, men ändå frågade Elin mig flertalet gånger Men ska vi ändå inte boka?? Varav jag svarade att det spelade mig verkligen ingen roll. Hon fråga igen, jag svara samma, hon fråga ytterligare en gång, jag svarade samma och det sluta med att vi sket i det. När Elin sen hade tråkigt två dagar innan och kolla bokningarna var det mega fullt. Där var bokstavligen tre skilda säten över. Jaaaaaha. Ett problem. Tack och lov hittade vi ju idag istället och såg till att boka.
När du nu äntligen lät igenom det oviktiga så vill jag berätta att denna film var fantastisk. Alltså sjukt bra. Jag hade ändå rätt höga förväntningar, för Mamma Mia The Movie är ju inte så pjåskig. Men jag måste berömma filmen och säga att den uppnår förväntningar och kanske lite därtill. Filmat fint dessutom. Det blev verkligen ingen halvkass, eller ännu sämre, uppföljare, son man iv vanliga fall förväntansfullt följt av besviket möts av. Den är verkligen sevärd om man gillar första Mamma Mia, och även musikaler självfallet. Detta är utan tvekan en film jag kommer att se både en, två och åtta gånger till, skulle jag förmoda. Så om du inte sett den – gör det, och om du har det – grattis, jäkla bra va?
Eddie i Götet
✔️ Se Ed Sheeran
Igår var det äntligen dags för Josephine, mamma och mig att ta oss upp till Göteborg och Ullevi för att se Ed Sheeran. I sig kan jag tycka att de artister som spelas på radio, men han imponerade. Sedan länge har jag tyckt bra om honom och hans låtar, många minuter har gått åt att njuta av denna ljuva musik, men ändå tänkte jag mig inte allt frö mycket som en live-artist.
Aldrig trodde jag jag skulle erkänna det men ack så fel du hade, Heidi. Jo, Ed var otroligt bra live. Och då menar jag inte så dör halvdan, utan förbannat bra var det. Han bokstavligen spelade all musik själv, vilket imponerar den musikintresserade. Han inledde en låt med någon enkel melodi, exempelvis genom att slå på gitarren, därefter gjorde han det mer och mer avancerat genom att fylla på med mer och mer ”instrument” och melodier. Han spelade in och upprepade, till sist stor vår käre rödhårige britt med en hel låt, på egen hand utan någon annan på scen. Eloge, lite ärliga får vi vara.
Härligt att han valde at blanda en del gamla låtar med många från det nya albumet. Plus direkt på den! Sen behöver jag inte nämna mycket om sällskapet. Odrägliga nära kvinnor i min krets som jag bara älskar. Fantastiskt trevligt hade vi! Heja onsdagar!
Hon dansar vidare i livet
Ytterligare en vecka av mitt liv har jag nu ägnat åt att vara ledare för ett gäng något högljudda och jobbiga, men ack så härliga, barn och ungdomar mellan 11-15 år på Stadium Sports Camp i Halmstad.
Tidigare har jag varit simtränare uppe i Norrköping, men detta året antog jag den nya utmaningen att vara ledare för Multisport. En helt otroligt rolig ”sport” som gör att jag ångrar något att jag simmade alla mina år som deltagare…
Denna så kallade sport går nämligen ut på att testa allt annat, vilket resulterade i att jag fick på en vecka prova på typ 13 sporter. De mindre intressanta så som fotboll, simning, innebandy (trots att jag var grym – till och med enligt ledaren!), handboll och gymnastik. Men sen de andra lite mer udda och typ skitroliga parkour, cheerleading, rullstolsinnebandy, skate, bordtennis och born 2 move. Med facit i hand och ärligheten som talar, så skulle jag nog inte slutat på innebandy och jag skulle definitivt börjat på parkour tidigare. Inte för jag är någon stjärna på det – snarare en mes som rullar över block istället för graciösa hopp, men för det var betydligt roligare än jag väntade mig, vilket gör att jag nästan kan förstå varför vissa väljer att göra det trots risken att slå ihjäl sig är lite onödigt stor. Cheerleadingen förvånade mig positivt också. Det var både utmanande och roligt men med en alldeles för kort tid. Jag hade gärna provat igen, men trots jag bara nått 18 år i livet så är jag faktiskt inte så smidig i kroppen som man kunnat önskat att vara…
I ärlighetens namn så är jag mer hemma i simningen som ledare, eftersom det är det jag ägnat mig åt hela livet. Dock var Multi otroligt roligt, just för att jag som ledare fick ju vara med på alla dessa roliga sporter!! Så nu kan jag checka av att provat parkour och cheerleading !
Vill också ta tillfälle i akt och ägna mitt stora tack till vårt team! Alltså jösses vad bra det gick och hur roligt hade vi inte?? Mycket lyssnande på Hov1 (som tydligen alltid ska ha en hit på SSC) och Hon dansar vidare i livet samtidigt som vi avnjöt chips och dipp i väntan på att våra något, som sagt högljudda, barn. Lite får man ju unna sig när man jobbar 24/7 – bokstavligen. Underbetalt men värt. Det är så mycket erfarenhet och ännu roligare. Jag rekommenderar det starkt. Inte bara för att vara där och tjäna pengar (för det gör man inte) utan man gör det för att erfarenheterna bara ropar och man blir lite stolt!
Tack till alla er som ingick i mitt fina team!! Kramar
Det här är Nike
Det här är Nike. Nike är grym, för er som inte vet det.
Första gången jag och Nike träffades var när vi båda hamnade på sommarkurs i flygvapnet år 2017. Det var ingen vänskap så där i första ögonkastet, utan jag var i princip själv i början. Jag klickade inte med någon, utan kände mig ganska felplacerad då i princip alla var yngre än mig. Jag kom dock bra överens med de tre tjejerna jag skulle bo med, vilket var Ida, Melinda och Nike. Super härliga tjejer, tänkte jag, men precis som det är i början så blir det lite stelt till en början.
Efter några dagar av kämpande att känna sig hemma så började jag och Nike prata mer och mer. Vi båda spelade i samma längd-liga, det vill säga vi var klart bland de kortaste på kursen och ofta fick vi nästan småspringa när vi marscherade. Både två, som blev något irriterad på detta (nej, skitsura), slog ihop oss och sa till. Därefter bara flöt det på. Vi båda hade lite speciell upplevelse under denna kursen, vilket gjorde att vi kom närmre och närmre. Vi delade samma känslor och det kändes bra. Jag är tacksam Nike tog sig an att stanna hela kursen, trots att hon inte ville. Hade hon inte gjort det så tror jag inte jag själv hade varit kvar.
Nu står vi här, ett år efter kursen. Vi har inte setts sedan vi kramade hejdå på Blekinge Flygflottilj F 17 i Ronneby den sommaren. Vi har haft et evigt snackande om att se till att ses någon gång. Så klart så har vi inte kunnat upprätthålla vårt inofficiella löfte, men nu tog vi tillfälle i akt. På kort varsel så klart så har vi sett till att ses. Nike kom ner till mig i helgen för att spendera helgen här. Vi såg till att passa på att åka till Helsingör under lördagen för att sedan paddla under söndagen.
Nu har vi bättre lovat varandra att vi ska se till att ses igen och det betvivlar jag inte. Jag är så glad för Nike, och samtidigt så måste jag påstå att jag är imponerad över att vi kunnat hålla kontakten så väl under denna tiden, trots att vi bara umgåtts två veckor av vårt liv tidigare. I och för sig så bodde vi inpå varandra, och när kursen blev jobbig ville man vända sig någonstans, då man inte hade telefon. Tack Nike för du är grym!
Kajak & härligt sällskap
✔️ Paddla Kajak
Söndagen fick jag spendera tillsammans med Nike och för första gången paddla kajak! Det blev en tur runt Kullaberg, utgång från Mölle Hamn. Både för mig och Nike var det nytt, men så mysigt och strålande sol! Innan hade vi cyklat förbi affären och handlat lite pick nick för att ta den uppe på berget. Vi paddlade nästan hela vägen ut till spetsen, la till och tog oss uppåt. Bättre spenderar man inte en söndag!
P.s jag kommer så behöva köpa en kajak om det ska vara så jäkla roligt…! Jag låter bilderna tala för de otroliga vyerna.
Student 2018
Denna dagen för en tillbaka till otroligt roliga minnen från ens egen dag. Det känns inte allt för länge sen och om jag är avundsjuk på de som tar studenter är ett faktum. Typ jätte avundsjuk. Men jag unnar dem det, och till alla som har det framför sig: den dagen är grym. Mer kan jag inte säga.
Stort grattis till mina kära vänner som tagit studenten! 💛
