När jag kom tillbaka till privatlånsavdelningen på jobb när jag gått grundutbildningen så fick jag ett nytt skrivbord och hamnade bredvid Erik. En rast satt jag och läste Spökstaden och vi började prata böcker. Jag hade tidigare hört om boken En man som heter Ove och till och med sett filmen när den gick på bio. Mycket bra för övrigt. Läs recensionen här om filmen. Erik rekommenderade mig att läsa boken ch erbjöd sig att låna ut sim bok. Dagen efter kommer han med den, som lovat, och jag lovar läsa den på semestern – vilket jag gör, så gnu har Erik X antal sandkorn från Hawaii i den.
Den handlar om Ove som är en bitter man. Väldigt bitter till och med. Han har ett för stort hjärta, men det vet varken han fler hans grannar. Han vill ta livet av sig men har fullt upp med att hjälpa korkade grannar och förbannade tjänstemän i vita bilar som inte kör Saab att han blir aldrig färdig. Alltid ska någon störa – speciellt Parvanneh som är nyinflyttad, gravid och skiter fullständigt i Oves tjuriga sida. Hon kör över den, och där fortsätter det.
Jag älskade boken. Det var verkligen en bok för mig med en något mörk sida, men ändå så humoristisk och fylld av kärlek, fast gömd. Ove är också ganska bitter och nonchalant. Att människor inte kan fatta allt från början, det är en jävligt bra fråga för Ove, oh jag kan känna igen mig något i det. Ibland är människor bara korkade. Jag både log och skrattade högt åt boken, på andra sidan jordklotet på stranden på Waikiki Beach. Men jag svär att den är lika bra i en fåtölj i Sverige. Läs den, och tack till Erik för du gav mig både ett gott skratt och ett jävla jobb att få hem den 0,5kg tunga boken hem i min resväska.
Här hittar du boken på Bokus, dock i poket så du lätt kan resa med den. Det fick jag lära mig…
