Helt plötsligt hade vi nått fyra år tillsammans. Inte dåligt, inte dåligt alls, och många fler hoppas jag på. Markus hade sett till att innan fixa lite härligt tilltugg innan vi skulle bege oss ner till Bryggan i hamnen, för middag. Skumpa, ost & kex. Klockrent.
Vi fick en härlig dag och kväll. Tack för du alltid ställer upp. Jag älskar dig Markus ♡
När jag kom tillbaka till privatlånsavdelningen på jobb när jag gått grundutbildningen så fick jag ett nytt skrivbord och hamnade bredvid Erik. En rast satt jag och läste Spökstaden och vi började prata böcker. Jag hade tidigare hört om boken En man som heter Ove och till och med sett filmen när den gick på bio. Mycket bra för övrigt. Läs recensionen här om filmen. Erik rekommenderade mig att läsa boken ch erbjöd sig att låna ut sim bok. Dagen efter kommer han med den, som lovat, och jag lovar läsa den på semestern – vilket jag gör, så gnu har Erik X antal sandkorn från Hawaii i den.
Den handlar om Ove som är en bitter man. Väldigt bitter till och med. Han har ett för stort hjärta, men det vet varken han fler hans grannar. Han vill ta livet av sig men har fullt upp med att hjälpa korkade grannar och förbannade tjänstemän i vita bilar som inte kör Saab att han blir aldrig färdig. Alltid ska någon störa – speciellt Parvanneh som är nyinflyttad, gravid och skiter fullständigt i Oves tjuriga sida. Hon kör över den, och där fortsätter det.
Jag älskade boken. Det var verkligen en bok för mig med en något mörk sida, men ändå så humoristisk och fylld av kärlek, fast gömd. Ove är också ganska bitter och nonchalant. Att människor inte kan fatta allt från början, det är en jävligt bra fråga för Ove, oh jag kan känna igen mig något i det. Ibland är människor bara korkade. Jag både log och skrattade högt åt boken, på andra sidan jordklotet på stranden på Waikiki Beach. Men jag svär att den är lika bra i en fåtölj i Sverige. Läs den, och tack till Erik för du gav mig både ett gott skratt och ett jävla jobb att få hem den 0,5kg tunga boken hem i min resväska.
Här hittar du boken på Bokus, dock i poket så du lätt kan resa med den. Det fick jag lära mig…
Inte trodde jag att jag skulle stå här, när jag gick in första skoldagen på Bruksskolan, 9 år gammal i klass 5B, efter att ha bytt från en privatskola. Jo visst trodde jag att vi alltid skulle hålla ihop, livet ut. Åtminstone på högstadiet. När vi sedan nådde gymnasiet så blev det inte lika stark kontakt, tyvärr, men nu efter den tiden så har vi hittat tillbaka. Nu känns det som att där aldrig var någon dipp, utan vi höll ihop hela tiden. Jag vet att jag alltid kan ringa om det är något, vilket jag är så tacksam för och uppskattar otroligt mycket.
Nej, inte trodde jag för snart 10 år sedan att jag skulle stå i ditt vardagsrum och se på när du och Andres spräcker ballongen som avslöjar könet på det barn ni väntar. Trots att det inte är jag själv, så är det en så mäktig känsla. Vilken grej! Jag kan inte heller uttrycka nog hur hedrad jag är att jag fick möjligheten att komma och dela denna enormt stora stund. Även om jag är stenhård på utsidan så måste jag erkänna att det minsann höll på att brista där en, två eller femton gånger.
Ja, jösses, tro mig att jag alltid kommer att finnas där när du är trött på ungen – jag ska lära den tösen allt jag kan! Dock bytar jag inte blöjor, det är fan din skitgöra. Jag ska bara vara den där otroligt jobbiga, men svincoola, ikke-biologiska moster. Ni blir inte av med mig!
Jag hejar på er två – ni kommer bli grymma! Älskar dig, Jossan.
Jag har överträffat mig själv och läst ut en bok fortare än vanligt, och ja. Jag blir imponerad av mig själv. Denna gången tog jag mig an Idag Är Allt av Nicola Yoon. En mycket trevlig ungdomsbok som utspelar sig på e och samma dag.
Jag råkar vara en person som fastnat i fascinationen av ungdomsböcker och kärleken som de innehåller. Denna bok är en klar deltagare i den ligan, och likt många andra böcker i den kategorin så tyckte jag den var sådär lagom mysig. Tidigare har jag läst Ingenting & Allting av samma författare och blev helt såld på enkelheten i boken. Ingenting & Allting var, likt Idag Är Allt, en lättläst bok med korta kapitel. Något som passar den mer simpla läsaren, som jag, otroligt bra. Den var dessutom skriven ur båda huvudpersonernas perspektiv, vilket därav verkar vara en signalement för Yoon.
Jag skulle definitivt rekommendera denna bok till den som är förtjust i ungdomskärleken och har eventuellt något svårare för att läsa – då den är så pass lättläst. Det kanske låter rörigt att man hoppar mellan olika perspektiv, men Yoon har skrivit ihop det på ett så bra sätt så det får ett jämt flöde, och därför håller man sig på banan hela vägen. Däremot skulle jag nog säga att jag tyckte bättre om Yoons tidigare bok – Ingenting & Allting, men denna höll ändå hög klass. Det är en härlig berättelse om vad ödet kan ställa till med.
Boken utspelar sig i New York där vi möter en papperslös 16-åring – Natascha, som ska bli utvisad från Amerika till Jamaica samma dag. Hon gör allt i sin makt för att hitta en sista utväg för att få stanna. På sin väg mot advokaten stöter hon in i Daniel, en annan 16-åring med koreanska föräldrar, men född i Amerika. De stöter i varann vid flera tiofällen och Natascha misstänker att Daniel förföljer henne. Istället blir de vänner och hänger med varann hela dagen. Daniel är helt övertygad om att de är gjorda för varann och han tror på kärleken, medan Natascha tycker det är strunt, och hon litar endast på vetenskap. Det blir därav en spännande dag att följa – hur kommer de överens? vilka människor möter dem? Blir Natascha förvisad och är det ödet som för de samman?
