Till alla killar jag har gillat – Jenny Han

Handling

Vi nötter Lara Jean Song som är en sextonårig tjej som gärna hänger med familjen. Hon har aldrig lagt mycket energi på alla andra, utan sitter gärna hemma och läser, bakar, leker med sin yngre syster Kitty, eller pratar med sin äldre syster Margot och hennes pappa. Hennes mamma dog för flera år sedan, vilket gör att hela familjen är väl sammansvetsad. De har också en granne – Josh. Josh är en av Lara Jeans bästa vänner, men sedan en tid tillbaka även margots pojkvän. Lara Jean är kär i Josh, och har varit länge, men som den goda syster hon är så besvärar hon ingen med det, Hon gör som hon brukar – skriva brev. Där skriver hon till personen hon är kär i, precis som hon känner, och att hon nu inte längre känner så. Lara Jean har skrivit fem stycken. Till Josh, Peter K – skolans Casanova, Lucas från skolan, John från ett rollspel och Kenny från ett sommarläger. Hon postar de självklart inte. Men någon annan gör tydligen det…

Bokrecension

Jag började såklart med att se filmen. Detta för att se till att jag skulle komma att tycka att båda var bra. Mina förväntningar blev bemötta, till och med överträffade. Boken. Var skriven på ett relativt ungdomligt sätt, vilket jag än uppskattar. Välskriven och alla situationer och känslor var tydliga. Historien är ju också en väldigt typisk ungdomsromans som man bara kan bli avundsjuk på. High School och tjejen bli dö-kär, och känslorna besvaras. Samtidigt har Lara Jean en härlig, något nonchalant inställning till det hela som händer. Hon är blyg, men låter sig inte bli satt på.

Filmrecension

Filmen var, likt boken, en riktig High School ungdomsromans som gav en många känslor. Något overklig så klart, likt alla andra sådana historier, men det är också så man vill de ska vara. Det är film.

Netflix har gjort ett superbra arbete med filmer, det tycker jag. Skådespelarna spelar väldigt bra i sina roller och allt är så fint. Lara Jean (Lana Condor) passar verkligen im sin roll. En sak jag dock blev besviken på…. Peter K (Noah Centineo) är en mycket attraktiv ung man. Alltså verkligen. Men jag trodde Josh (Israel Broussard) skulle vara den snygga. Han är väll lite charmig, men Peter tar honom med hästlängder. i boken uppfattar man Josh som den snygga… Men i slutändan blir det ändå rätt bra. Se den så märker du!

Bildresultat för till alla killar jag har gillatRelaterad bild

Visa uppskattning & ge beröm

En sak som vi alla nog kan vara ganska överens om är att vi människor är fruktansvärt dåliga på att visa uppskattning och ge beröm – både för saker, händelser, men också till varandra. Om det är något som får mig personligen att bli riktigt glad så är det att få uppskattning. Att få känna att jag betyder något och fyller en plats som är tom om jag inte är där. Det finns ingenting som är mer tillfredsställande än att känna sig behövd. Tyvärr har det nog blivit lite av ett problem i längden för mig personligen, men det är en annan historia.

Med detta sagt så tänker jag numera sätta upp ett mål för mig själv. Eftersom jag bara är människa och förmodligen alldeles för upptagen med mig själv för att komma ihåg det tillräckligt ofta, så börjar jag lätt. Minst en gång i månaden ska jag ordentligt berätta för en annan person som jag genuint uppskattar och bryr mig om. För att göra det lite mer avancerat för mitt ego så tänker jag även försöka skriva en gång i månaden här om den jag uppskattar. Dock skulle då detta också kunna vara en offentlig person, och inte bara familj och bekanta.

Likt miljöproblemen så kommer inte folk börja visa mer uppskattning bara för att jag börjar göra det. Bara för att jag väljer bussen ur ,miljösynpunkt gör inte andra det. Men någonstans måste man ju börja, och förhoppningsvis så kommer den personen som får uppskattningen en lite bättre dag.

Jag börjar nu. Har du visat uppskattning? Om inte, se till att släppa ditt ego i två minuter och gör det. Skicka ett sms, snap eller om du till och med vågar – ring. Lycka till.

Välkommen till världen, Nellie ♥

14 oktober 2018

Klockan 05:46 i morse kom ett nytt liv till världen – denna gången Nellie Johanna. Nellie är min bästa vän Josephine och hennes fästman Andreas första barn – mitt gudbarn. Jag är så otroligt tacksam över att få vara en del av detta och få följa detta liv från dag ett. 51 cm och 3240 g av ren lycka.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Nellie, och jag kommer följa dig tills den dag jag dör. Finnas där när du behöver mig, precis som din mamma gjort för mig. Jag skulle aldrig säga nej till dig eller lämna dig. Jag finns för dig, när än du behöver.

Av alla helger så jobbade jag självfallet denna söndag, men hela dagen har oktobersolen skinit som aldrig förr. Det har varit varmt och varje rast har jag passat på att gå ut och känna, och hela tiden ler jag. Det går inte att sluta, detta är alldeles speciellt. Jag kommer aldrig glömma denna dag. Vi ses imorgon.

Jag saknar dig, Elin

Den tredje augusti begav sig min bästa vän Elin på världens resa till Australien för att vara AuPair hos en familj i Melbourne. Hon ska vara borta ett år, men vara AuPair sex till nio månader, för att sedan resa till nästa augusti. Inte alls avundsjuk…

Men det var inte därför jag skriver detta. Jag skriver detta egentligen bara för att uppmärksamma hur bra Elin är och hur mycket jag kommer sakna henne. Elin är ju då en av mina absolut bästa vänner, för er som inte visste. Elin är ett jäkla kap också, hon fattar bara inte det själv – både som vän och flickvän, guys.

Ett år är ändå länge, och så som mitt senaste år har sett ut så blir det högst troligt en utmaning att vara utan min käre vän. Det är inte ett dugg synd om mig, det är inte det jag vill uppmärksamma, men hur viktig hon är för mig. Men också hur väl värd hon är ens tid. Jag vet att Elin alltid finns redo vid telefonen om det skulle vara något – även om det är på andra sidan planeten och en helt annan tidszon. Jag vet det, för jag hade gjort samma.

Efter en tävling för ett par år sedan så berättade mamma något för mig på kvällen. Jag och Elin var väldigt bra vänner även då, men inte riktigt som idag, Men redan då syntes vänskapen väl, och på tävlingen hade Elins mamma vänt sig till min mamma och sagt att Jag tror de är sådana som kommer vara vänner livet ut. Det tror jag med. Jag tror aldrig att vi bråkat – samtidigt kan det vara nyttigt för många relationer. Men vi behöver inte det. Absolut finns det gånger som jag tyckt Elin varit lite tjurig i bassängen, och jag är helt övertygad om att hon känt minst detsamma om mig, för jag kan vara förbannat tradig ibland.

Jag önskade verkligen att Elin kunde se henne som jag ser henne. Eller som bara andra ser henne, för jag tror ingen ser illa på henne. För er som inte känner henne – jag tror inte ni förstår hur bra hon är, för det gör inte hon själv. Om jag kunde så skulle jag ge henne världen, och inte ens det hade varit tillräckligt för att visa den uppskattning jag känner. Hon förtjänar allt det bästa, och ibland kan jag tycka att jag inte är bra nog för henne. Jag hoppas så klart att hon uppskattar mig på samma sätt, men hon är en 12 av 10. Det blir inte bättre, och att jag får vara en del av hennes liv, ta del av hennes viktigaste händelser är mer än väl för mig.

Jag önskar ju henne självklart livets resa och upplevelse, även om jag gärna hade hhaft henne här. Hon får minsann se till att ha mycket att berätta när hon kommer hem, och ännu fler bilder att visa! Jag vill veta så mycket att jag kan känna att jag var där!

Precis som du vill, mormor

Ännu ett år har gått. Idag är det två år sedan du lämnade jordelivet. Inte en dag passerar utan att jag tänker på dig. Jag saknar dig massor, men verkligen på rätt sätt. Jag kan verkligen inte bli arg eller ledsen när jag tänker på dig. Jag kan bli ledsen av saknaden, men så fruktansvärt glad över alla minnen. Jag kan inte vara nere när jag tänker på dig. Jag lever bland moln och kan omöjligt sluta le för mig själv – även i skrivande stund.

För er som inte vet vem min mormor är ska veta att hon var en grym kvinna. Stillasittande, men rapp i orden. Alltid glad, med betoning på alltid, då jag aldrig påträffat henne i annat tillstånd. Utom de sista gångerna på sjukhuset. Hon ville nog ej visa det, men hon var ärligt, och jag uppskattar det.

Vänta! Några gånger har hon varit lite bitter… Varenda gång vi spelade julklappsspelet så blev hon alltid fast bestämd att hon skulle ha ett visst paket. Det hade hon bestämt och gud nåde den som inte följde hennes tankebana. Näst sista julen så satte hon på sig tomteluvan, rulla fram rullstolen till bordet, var ytterst fast bestämd att hon skulle ha ett visst paket. Hon visste självfallet inte vad som var i. Faktum är att hon visste inte i ett ända, för hon var den ända som hade lyxen att slippa köpa något. Mamma köpte dubbla istället. Däremot så var hon fullt övertygad om att där fanns morgontofflor i ett av dessa paket. De skulle hon ha, så var det bra med det. Självfallet var det inte morgontofflor, men det tyckte hon att det lika bra kunde vara. Vi skratta något hysteriskt när någon tog paketet och hon gav blickar som kunde döda på denna någon. Hon var inte lika road alltså.

Gå över ängdernas vissna detaljer, och finn mig inlindad i filt.
Skrik tills jag hör dig om döden nu stör dig,
men du gör precis som du vill.

Varje gång skapade sommaren, en plats för dina ben att gro igen.

Men nu ska allting skrivas om, du springer inte mer.
Det finns en plats där vi kan träffas sen, och prata om den sista sommaren.
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker.

Nu nalkas våren, har ingen att gå med, och du gör precis som du vill.
Nu vandrar åren, har ingen att gå med, och du vandrar runt som en vind,
Precis som du vill.

Vila bland skogarnas drömlika grönska, med solen som band runt din hals.
I takt med varandra, har du och jag andats, men nu andas du inte alls.
Varje gång skapade sommaren, en plats får våra ben att gro igen.
Men nu ska allting skrivas om, vi springer inte mer.
Det finns en plats där vi kan träffas sen, tala om den sista sommaren.
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker.

Nu nalkas våren, har ingen att gå med, och du gör precis som du vill.
Nu vandrar åren, har ingen att gå med, och du vandrar runt som en vind.
Precis som du vill.
Precis som du vill.

Och visst finns det gånger jag tror att jag ser dig,
Men jag vet precis vart du är.

Nu nalkas våren, har ingen att gå med, du gör precis som du vill.
Nu vandrar åren, har ingen att gå med, du vandrar runt som en vind.
Precis som du vill.

SpotifyYoutube

Grattis Pappa

Idag ägnar jag extra uppmärksamhet till min kära pappa. Idag fyller han 53 år, och inte en dag äldre.  Först, ett stort grattis på din dag. Du kanske inte firar den speciellt, men jag tycker den är viktig. Hoppas den blir helt fantastisk. Jag hoppas verkligen också att du gillar din present – att vi ska till Göteborg och se våra favoriter! (Buskis för er som inte vet, och vet ni inte vad det är så ta för fan reda på det.)

Men jag skulle också vilja passa på att be om ursäkt. Be om ursäkt för att jag uppmärksammar dig alldeles för lite. Du är lite en typisk pappa som ser det mesta ganska svart och vit, dricker ditt kaffe på morgonen och ska bygga allt på egen hand. Ibland tror jag att du tror att du är fantomen, för du bygger, jobbar, tränar, släcker bränder och vet bäst. Det du dock missat är att du har endast rätt när jag också har det – eftersom jag alltid har rätt.

Vi har en sån där typisk far och dotter relation. Att argumentera med dig är som att snacka med en spegel. Jag får precis samma svar som jag själv hade gett. Oftast i alla fall. Vi är mega lika – skit dåliga förlorare, är inte långsinta, men ge fan i att reta upp oss för stubinen är kort. Vi båda älskar att träna, vara aktiva och vägrar be om hjälp. Ibland tror jag att jag också är fantomen och lever som att jag skulle haft 30 timmar per dygn.

Ibland önskade jag att du hade kunnat se dig själv ur mina ögon, för jag tror inte du själv vet hur bra du är. Även om du inte är fantomen så är du det för mig, en förebild. Jag vet att du skulle sätta allt åt sidan för min skull, och någonstans tror jag du vet att jag hade gjort detsamma. Du är enormt viktig för mig, men jag säger aldrig det. Jag är ju lite som du och vågar inte visa mig svag – gråta inför folk, säga att jag älskar dig eller behöver hjälp. Men ibland behöver jag hjälp och då finns du alltid. Jag vet det, och jag är  så tacksam för det. Jag skulle aldrig tvivla på dig, för jag vet att du tror stenhårt på mig. Då ska jag också göra det för dig!

 

 

Fyra år ♡

2018-08-18

Helt plötsligt hade vi nått fyra år tillsammans. Inte dåligt, inte dåligt alls, och många fler hoppas jag på. Markus hade sett till att innan fixa lite härligt tilltugg innan vi skulle bege oss ner till Bryggan i hamnen, för middag. Skumpa, ost & kex. Klockrent.

Vi fick en härlig dag och kväll. Tack för du alltid ställer upp. Jag älskar dig Markus

Liten blir stor

Världens största grattis idag till min kära Markus som otroligt nog blir 20 år idag! Igår kom vi hem från vår resa till San Fransisco och Hawaii, som vart fantastisk. Är så glad Markus åkte med och är tacksam för allt han gör och är. Älskar dig massor, Markus, puss & kram ♥️

P.s Hitta apelsinen

Idag Är Allt – Nicola Yoon

Bokrecension

Jag har överträffat mig själv och läst ut en bok fortare än vanligt, och ja. Jag blir imponerad av mig själv. Denna gången tog jag mig an Idag Är Allt av Nicola Yoon. En mycket trevlig ungdomsbok som utspelar sig på e och samma dag.

Jag råkar vara en person som fastnat i fascinationen av ungdomsböcker och kärleken som de innehåller. Denna bok är en klar deltagare i den ligan, och likt många andra böcker i den kategorin så tyckte jag den var sådär lagom mysig. Tidigare har jag läst Ingenting & Allting av samma författare och blev helt såld på enkelheten i boken. Ingenting & Allting var, likt Idag Är Allt, en lättläst bok med korta kapitel. Något som passar den mer simpla läsaren, som jag, otroligt bra. Den var dessutom skriven ur båda huvudpersonernas perspektiv, vilket därav verkar vara en signalement för Yoon.

Jag skulle definitivt rekommendera denna bok till den som är förtjust i ungdomskärleken och har eventuellt något svårare för att läsa – då den är så pass lättläst. Det kanske låter rörigt att man hoppar mellan olika perspektiv, men Yoon har skrivit ihop det på ett så bra sätt så det får ett jämt flöde, och därför håller man sig på banan hela vägen. Däremot skulle jag nog säga att jag tyckte bättre om Yoons tidigare bok – Ingenting & Allting, men denna höll ändå hög klass. Det är en härlig berättelse om vad ödet kan ställa till med.

Handling

Boken utspelar sig i New York där vi möter en papperslös 16-åring – Natascha, som ska bli utvisad från Amerika till Jamaica samma dag. Hon gör allt i sin makt för att hitta en sista utväg för att  få stanna. På sin väg  mot advokaten stöter hon in i Daniel, en annan 16-åring med koreanska föräldrar, men född i Amerika. De stöter i varann vid flera tiofällen och Natascha misstänker att Daniel förföljer henne. Istället blir de vänner och hänger med varann hela dagen. Daniel är helt övertygad om att de är gjorda för varann och han tror på kärleken, medan Natascha tycker det är strunt, och hon litar endast på vetenskap. Det blir därav en spännande dag att följa – hur kommer de överens? vilka människor möter dem? Blir Natascha förvisad och är det ödet som för de samman?

9789163893261.jpg