Hon dansar vidare i livet

Ytterligare en vecka av mitt liv har jag nu ägnat åt att vara ledare för ett gäng något högljudda och jobbiga, men ack så härliga, barn och ungdomar mellan 11-15 år på Stadium Sports Camp i Halmstad.

Tidigare har jag varit simtränare uppe i Norrköping, men detta året antog jag den nya utmaningen att vara ledare för Multisport. En helt otroligt rolig ”sport” som gör att jag ångrar något att jag simmade alla mina år som deltagare…

Denna så kallade sport går nämligen ut på att testa allt annat, vilket resulterade i att jag fick på en vecka prova på typ 13 sporter. De mindre intressanta så som fotboll, simning, innebandy (trots att jag var grym – till och med enligt ledaren!), handboll och gymnastik. Men sen de andra lite mer udda och typ skitroliga parkour, cheerleading, rullstolsinnebandy, skate, bordtennis och born 2 move. Med facit i hand och ärligheten som talar, så skulle jag nog inte slutat på innebandy och jag skulle definitivt börjat på parkour tidigare. Inte för jag är någon stjärna på det – snarare en mes som rullar över block istället för graciösa hopp, men för det var betydligt roligare än jag väntade mig, vilket gör att jag nästan kan förstå varför vissa väljer att göra det trots risken att slå ihjäl sig är lite onödigt stor. Cheerleadingen förvånade mig positivt också. Det var både utmanande och roligt men med en alldeles för kort tid. Jag hade gärna provat igen, men trots jag bara nått 18 år i livet så är jag faktiskt inte så smidig i kroppen som man kunnat önskat att vara…

I ärlighetens namn så är jag mer hemma i simningen som ledare, eftersom det är det jag ägnat mig åt hela livet. Dock var Multi otroligt roligt, just för att jag som ledare fick ju vara med på alla dessa roliga sporter!! Så nu kan jag checka av att provat parkour och cheerleading !

Vill också ta tillfälle i akt och ägna mitt stora tack till vårt team! Alltså jösses vad bra det gick och hur roligt hade vi inte?? Mycket lyssnande på Hov1 (som tydligen alltid ska ha en hit på SSC) och Hon dansar vidare i livet samtidigt som vi avnjöt chips och dipp i väntan på att våra något, som sagt högljudda, barn. Lite får man ju unna sig när man jobbar 24/7 – bokstavligen. Underbetalt men värt. Det är så mycket erfarenhet och ännu roligare. Jag rekommenderar det starkt. Inte bara för att vara där och tjäna pengar (för det gör man inte) utan man gör det för att erfarenheterna bara ropar och man blir lite stolt!

Tack till alla er som ingick i mitt fina team!! Kramar

Noa (Parkour), Josefine, Ida, Heidi, Maja (Parkour), Peter, Erik, Gustav (DayCamp), Jesper

Korkade människor i fotbollseufori

24 juni 2018

Ni har säkert inte missat att Jimmy Durmaz blivit hotad till livet via sociala medier pga att han gjorde att Tyskland fick en straff, vilket ledde till ett mål, i senaste rysaren som Sverige förvånansvärt nog hade mot Tyskland i Fotbolls-VM. Jag tror vi alla är lika förvånade över att Sverige ens är med i VM, oavsett om man är svensk, tysk eller någon annan nation som följer fotbolls-VM. Jag menar, till och med jag är förvånad som har ett intresse som ligger en bra bit ner på minus, på intresseskalan.

Så vänta nu lite här. Halt!

Vad i hela friden håller folk på med? Jag förstår att man kan bli lite bitter för att Durmaz gjorde så tyskarna fick en straff, men det är väll ändå inte hans fel att dem lyckas få en förbannat fin straff och sätter ett (vad jag hört) fantastiskt mål. Alltså, kul för dem, mindre kul för oss, men skärpning. Jag menar såklart inte att vi bör glädjas för tyskarnas skull och tycka att det var väll bra, annars blir de ledsna. Men hur folk får det till Durmaz fel är helt ur min värld. Om det nu varit någon annan, hade vi kastat lika mycket skit? Ärligt talat, förmodligen ja, men redan där bör det ringa varningsklockor.

”Åh, vi vann, heja Sverige – lilla vi.” När segern är tagen, men ”Ja, det är ju förbannat tradigt att han/hon/dem förlorade matchen. Så jävla dåligt” när förlusten är ett faktum.

Hur resonerar folk då? Det var väll förjävelen inte du som vann, varken själv eller med någon annan. Men när det blir förlust så var du inte inblandad? Ofta blir jag fascinerad över den väldigt själviska mänskligheten. Med det sagt så vill jag inte påstå att jag själv aldrig agerat på detta utomordentligt dumma sätt, men även jag är människa och jobbar på det utifrån min allra bästa förmåga.

Men som sagt så fascinerar själviskheten mig. Jag tror många är väl medvetna om den, ändå så fortsätter folk agera så. Varför? Vi är bekväma. På tok för bekväma, och samtidigt anser vi att om ingen annan ändrat sig hittills så behöver inte heller jag göra det. Men det håller ju inte och ett steg i rätt riktning är att uppskatta de prestationer som folk gör och stötta det istället för att trycka ner det. Det behövs 10 heja för att väga upp 1 nerslag, men jag kan tycka att jag är redo att offra det, och mer därtill. Jag hoppas fler känner så.

Sammanfattningsvis så fascinerar hela detta fallet mig något enormt. Att inte mer förändring skett än, utan vi står i princip kvar och stampar på samma ställe som tidigare. Nu är inte jag heller ett fan av sporten fotboll, men jag kan inte låta bli att irritera mig på flera saker som inte fungerar inom sporten. Eller i sig inte i sporten utan snarare i allt runt omkring. Publik, huliganer, hur spelare ibland beter sig på planen. Ja, jag har många frågetecken, men jag hoppas att mycket av det runt om ändras – det vill säga vi som ser på, ändras snart. Fotboll ska fortfarande vara lika mycket en härligt sport som alla andra. Glädje och att kämpa tillsammans. Inte någon prestationsångest-skapare…

Och till Jimmy Durmaz – jag hejar på dig, även om jag inte hejar på fotboll.

Sverige i VM – utan Zlatan?

Jag är nog bland de minst ointresserade fotbollsfan på denna planet, men även jag vet vem Zlatan är – tro det eller ej. Jag vet också att många lagt all förlåtelse på denne superhjälte under många år och nu är han inte kvar längre. Hur ska detta gå?

Jag tycker det är spännande hur medier målar upp Zlatan som en superhjälte – nej, en Gud. Bättre än Fantomen till och med, och då är man bra duktig. Men i min värld förstår jag inte. Jag kanske är dum, kanske för dåligt påläst, eller bara rimlig.

Zlatan är kungarnas kung – jag är med så långt. Världen har skådat många duktiga idrottsmän och kvinnor igenom historien, men Zlatan är en av de få som har det där lilla extra. Levererar när det gäller, och så vidare. Men att våra svenska medier, som ändå förväntas hålla på våra landslag i alla sporter, målar upp en bild där VM inte ens kommer bli bra utan Zlatan. De menar alltså inte bara att det kan vara svårt att ta en vinst som jag hade kunnat tänka mig (och ja, jag vet att Sverige inte är i toppen, men läs vidare…) utan de menar alltså att VM är något omöjligt att ens göra bra utan Zlatan? Jag tänker så här; så de andra tio spelarna är alltså helt odugliga? Det är fullt möjligt att de faktiskt är det eftersom jag är en högst ointresserad supporter till fotbollen som sport över huvud taget, men till och med jag kan lista ut med lilltån att de troligen inte är det.

Antag att de är odugliga – är det ens då lämpligt att påpeka det i media? Även om jag kan tycka fotbollspelare är en hög mesar, så är de också människor med känslor, men framför allt människor som kämpat för sin dröm hela livet. Nu står de inför VM och media svarar med ”Ja, tråkigt Zlatan inte är med, nu har de inte ens chans till något.” Personligen kan jag bara svara för mig själv, men jag hade inte bara blivit besviken, men skitförbannad. Jag köper att Zlatan bär upp laget på många sätt, men allvarligt talat. Vad är det för sätt att stötta vårt egna landslag? För de lär ju inte spela bättre efter att få ha hört om hur de inte klarar sig utan Zlatan.

Ja, jag vet inte. Jag är kanske bara gnällig och det är jag och landslaget mot världen, men jag tycker media i denna frågan varit helt odugliga om några. Hade jag kunnat påverka det på ett bättre sätt hade jag det, för det finns nog få saker som sticker mer i mina ögon än när medier, men också folk, klankar ner på det viset. Som sagt, keep in mind att det är personer som verkligen kämpat för något. VM kan vara deras livsverk. Låt det då få vara det.

Sarah Sjöström, din ursäkt är inte godtagen.

JAG VÄGRAR TA EMOT URSÄKTEN, SARAH SJÖSTRÖM.

För den som inte följer simvärlden kan det vara svårt att veta vilken ursäkt det pratas om. Men låt mig berätta.
Många har säkert hört talas om simdrottningen Sarah Sjöström som sopar banan på många mästerskap och slår världsrekord med jämna mellanrum. Därmed tar hon ofta medalj och är en stor favorit.

Under några dagar nu så har sim-VM pågått i Ungern, mer specifikt Budapest, och Sarah har haft ett helt land på axlarna, likt många andra mästerskap. Det blir ganska tungt efter ett tag.

I lördags satt jag framför TVn och kollade på VM och de omtyckta kommentatorerna Lars Frölander och Staffan Lindeborg pratade förfullt. Plötsligt säger de att det var en stor besvikelse dagen innan, när Sarah simmade. Under fredagen simmade nämligen hon final på 100m fritt och hade vart en klar favorit i försöken. Men som media uttryckte sig; så ville det sig inte i finalen. Det visade sig att Sarah inte kom först, utan 0.04 sekunder efter amerikanskan Simone Manuel. Sarah tog VM-silver. Attans, det är för dåligt.

När jag hör det så blir jag förvånad. Inte över valören som simdrottningen tog hem, utan deras kommentar så jag googlade för att läsa mer. Det stod massor av artiklar om att Sarah ”missade guldet”, varpå jag senare möts av artiklar där det står om Sarahs besvikelse och att HON BER OM URSÄKT.

NÄHE DU, SARAH SJÖSTRÖM. Din ursäkt är inte okej och verkligen inte godtagen. JAG ber om ursäkt till dig för att du har ett helt land bakom dig som förväntas att stötta dig, men som berättar istället om sin besvikelse över dig när du kniper den näst bästa placeringen i världen, för i år. Jag ber också om ursäkt för dessa fruktansvärda rubriker som journalister kastar om sig – allt för att sälja. Media är fruktansvärd och du är så jävla cool som bara skiter i dom, Sarah. Du är mycket starkare än vad man ska behöva vara. Människor är så bra på att berömma sig själva med att säga ”VI VANN” när du tar guld. Men när du tar silver så ”missade du det”, inte vi – bara du. Men nej, jag är trött på det. Det är DU som kämpar. DU lägger all tid i vattnet. DU får höra på alla fruktansvärda uttalade om besvikelse. Vi sitter bara på våra feta rövar i våra soffor och gnäller. Inte fan gnäller du. Du ber om ursäkt, men du förtjänar lika mycket att få gnälla på oss – om inte mer.

Till media. Fy för er, jag skäms när jag läser vad ni skriver. Hur många guld har ni hemma? Har inte ni kanske ett livsverk som ni kämpat för – men ska då någon komma och säga att det är en besvikelse? De flesta av er vet antagligen alldeles för lite om tiden som ligger bakom medaljerna – även de som inte är guld, för att ens ha någon lämplig anledning att uttrycka er på det viset. Jag är besviken. Artiklar som de som var riktade mot Sarah, ser man alldeles för ofta.

Jag har följt Sarah någorlunda under hennes karriär och har alltid sett henne som en stor förebild. Inte för medaljerna eller tiderna hon presenterar, utan jag har alltid upplevt henne som någon som inte tar någon skit. Hon viker sig inte för kommentarerna eller dåliga rubriker. Men nu har även Sarah gått och bett om ursäkt till det som ska föreställa hennes bästa hejarklack – Sverige. Vi har gjort att hon känner sig tvingad att be om ursäkt. Men jag är inte besviken på Sarah, jag är imponerad. För trots att hon eventuellt hade möjlighet till att ta guldet så kan man inte gå runt och se silver som en besvikelse. För hon missade inte guldet. Om vi hade stöttat i mottagningen av silvret, så kanske det hade känts mer som en vinst. Men istället så var det inte bra nog.

Vill vi ha kvar vår simdrottning? Då är vi med henne, inte mot henne.

***************
(Hon är nu hyllad igen för sina världsrekord och guld som tagits här efter. Någon måste ju visa media vart skåpet ska stå)

BESVIKELSEN: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/gqen5/sjostrom-efter-silvret-ber-om-ursakt

HYLLNING: https://www.sydsvenskan.se/2017-07-30/tredje-vm-guldet-till-sarah-sjostrom