Du har säkert hört uttrycket Behandla andra som du själv vill bli behandlad.Det är ett jättebra uttryck som fler borde efterfölja. Men vissa är också så bra på det att de glömmer att göra tvärtom, som rubriken. Att behandla sig själv som man hade behandlat någon annan. Nästan som att man antingen är bra på det ena eller det andra.
Personligen tycker jag inte att det är ovanligt att man stöter på personer som är ganska dåliga på att vara schyssta mot sig själva. Personer som alltid ställer upp och ifrågasätter sällan kanske. De kanske sätter sin medmänniska före sig själv. Personen kanske är stressad, tackar ja till saker som hen inte hinner med. Ibland kan det bara vara någon som är dålig på att ta hand om sig själv, både fysiskt och mentalt.
Jag, som säkert många andra har stött på dessa människor. Jag har en mamma som sätter alla andra i första hand, och glömmer sig själv allt för ofta. Personerna runt om henne är nog ganska dåliga på att påminna henne om att hon visst duger, trots att hon kanske inte hinner med det där som hon tänker ta på sig. Personligen är jag en person som är otroligt dålig på att vara schysst mot mig själv. Jag tar också på mig saker som jag definitivt inte hinner, men jag tror att jag inte duger om jag inte gör det. Varför i hela friden då?
En sak har jag ganska klart för mig. Om en person – vän, familj, kollega, vem som helst, hade sagt att de inte känner att de hinner med något på grund av att de kanske redan har mycket annat, eller känner att de kommer bli stressade, så skulle jag aldrig få för mig att ens tänka tanken att denna person skulle vara sämre än någon annan. Den idéen skulle inte ens passera mig. Men varför skulle jag då vara sämre? Samtidigt så kan jag ibland komma på mig själv med att trycka ner mig själv, både i tanken och ibland säga till och med säga det högt.
Du är helt oduglig på att hålla dig ifrån den där typen av mat. Du tränar för lite. Du har aldrig koll på vad du gör. Du är förvirrad. Ingen gillar sådana som dig.
Det som nämns ovan är en mikro-del av vad som passerar i mitt huvud när jag har en så kallad dålig dag. Men när jag läser bokstäverna framför mig på displayen så blir jag nästan arg. Det finns inte ens chans att jag hade uttryckt mig på det viset mot någon annan person. Hade du det? Nej, högst troligt inte, så mysteriet för mig är då varför man gör det mot sig själv. Jag, som troligen de flesta andra, har aldrig lärt mig att man behandlar någon på det viset, så varför skulle det då vara okej att göra så mot någon annan? Enkelt. Det är inte okej. Men ändå gör vi det och tyvärr tror jag att det är för att vi inte lär oss att behandla oss själva väl. Vi lär oss att behandla andra väl och behandla dem som vi själva skulle bli behandlade av dem. Men det är tyvärr nog där det blir fel. Vi lär oss hur vi vill bli behandlade av andra. Man kan tycka att det bör vara självklart att man sen vill i så fall också bli behandlad på det viset av andra, men tyvärr är vi för dumma för det och fortsätter därför att trycka ner oss själva på ett ibland otäckt sätt.
Nu när jag skriver detta så kan jag ifrågasätta väldigt starkt hur jag ens vågar uttrycka mig på det sätt som jag gör mot mig själv. Hade det varit mot en annan person så hade jag skämts som en hund, aldrig vågat titta på personen. Det är lätt att vara hård mot sig själv, men sätt det i perspektiv för hur det hade låtit om du sa det till någon annan. Då är man inte lika tuff längre, utan du skäms för det är på en nivå som du aldrig hade utsatt någon annan för – förhoppningsvis. Så snälla, ta hand om dig själv och behandla dig själv som du önskade att någon annan hade behandlat dig.
