Jag är just nu arg sur uppretad irriterad förargad ilsk upprörd förbittrad gramsen putt härskad förbannad rasande deppig less bedrövad olustig ledsen men mest av allt besviken.
Jag har ett litet problem. Jag har en tendens att glömma saker för mitt närminne är inte riktigt med i alla svängar. Det är som den där lite smått efterblivna kompisen som aldrig hänger med på skämt och som man måste berätta allt två gånger för.
På senaste tiden har jag blivit av med saker som har betytt väldigt mycket för mig, eller har en viktig del i det vardagliga livet. Jag vet inte varför eller hur jag ska rätta till det. Det gör mig ledsen och besviken för jag vet att jag borde kunna bättre, men jag vet inte hur jag ska bättra på det.
Problemet jag tänkt skriva om är egentligen inte att jag blivit av med saker, även om det är det som frustrerar mig mest just nu. Nej, utan när jag frågar om saker, som i detta fallet ”hur ska jag kunna göra att jag inte glömmer saker?” Då svarar folk mig ”ja du måste bättra dig” eller ”du måste göra en förändring”
LIKE I HAVEN’T NOTICED
Det är ju inte det som är nyheten. Att jag är kass på att komma ihåg saker är något jag redan vet. Men just dom svaren är svar som jag fått många gånger i livet av många olika personer i olika sammanhang. Nu fick jag höra det när jag blivit av med saker. Innan har jag frågat det i samband med simningen om att jag inte blir snabbare, trots hur mycket jag än tränar. Ändå säger folk att jag måste göra en ändring, men det känns som jag testat allt. Jag behöver inte veta att jag ska ändra jag behöver veta hur. För vad problemet är, är inte det jag frågar efter. Jag frågar efter en lösning till problemet.
Jag tror många måste bli mer medvetna om det, för jag hör det jämt. Jag själv försöker aldrig säga det, men även jag har säkert gjort det någon gång. Men att folk har ett problem är inget som någon vill höra. Man vill höra en lösning, ett förslag. Människor älskar höra nya saker och lösningar. Inte gammalt tråkigt och saker som dom redan vet. Tänk om alla hade sagt samma saker hela tiden. Man hade ju blivit knäpp. Nej försök hjälpa istället med idéer, bra som dåliga. Och om man inte har något bra förslag, var då uppriktig och säg något i stil med ”skit, det suger. Men tyvärr vet jag inte en lösning till dig. Det finns säkert en lösning, men jag sitter inte på den” det är okej att inte alltid veta. Men berätta det. Dölj inte det med en så korkad kommentar som ”du måste göra en ändring”
Även tiden springer iväg och ibland undrar man vart den tar vägen. Men nu ska jag gå till kos. Godnatt