Inga nya uppdateringar?

På senaste har det inte direkt varit någon hög aktivitet från min sida. Tyvärr beror det på att utrymmet för bilder på WordPress bråkar för mig och jag är i färd med att utveckla två nya hemsidor, som jag troligen kommer använda mig mer av i framtiden. Mer om det senare…

Men tro mig, allt och lite till har hänt på senaste. Jag har fortfarande inte fått upp bilderna från skidresan i Italien. En vecka efter den resan fick jag en operationstid för hjärtat. Dagen efter det begav jag mig till Australien, kom hem efter en fantastisk resa med både nya bra och dåliga erfarenheter. En vecka gick – därefter opererade jag hjärtat. Den misslyckades (kommer mer om det vid annat tillfälle, men jag lever uppenbarligen) och jag hoppade på kryckor en vecka, hade århundradets blåmärke och haltade kommande tre veckorna. En vecka efter att kryckorna åkte ner i källaren igen åkte jag haltandes till Tanzania och volontärarbetade på en skola. Någonstans där emellan avslutade jag mitt nästan fem år långa förhållande. Fruktansvärt jobbigt, men någonstans rätt och ett gemensamt beslut. I hela röran gjordes också en ny omorganisering på jobb som just nu är relativt oklar och jag har fått nya chefer. Spännande men energikrävande. Jag lyckades tack och lov också designa färdigt en beställd 100 års-jubleums-logga vid något tillfälle.

Så minst sagt fullt upp sedan senast. Nu väntar två månader jobb, med ett litet avbrott för att åka till Elida i Göteborgs Skärgård och samla ihop mig. Just nu är jag överallt och ingenstans, men mest ingenstans. I juli väntar militären. Kämpa heja heja, så att säga.

To be continued…

Min första tatuering

…har spontants gjorts på Romresan med kyrkan… Otippat?

Absolut åkte vi till ett relativt strikt katolskt land och besökte Vatikanen, men som protestanter och med en Kyrkoherde som är lite av den mer slappa – på ett positivt och motiverande sätt, så fick vi kommentaren; ”Va!? Jag vill också!” När vi fyra som tatuerade oss visade upp våra verk.

Jag har länge funderat på min första tatuering och fick i artonårspresent av några kompisar, att göra en. Men som den nål-rädde mes jag är så har jag inte blivit färdig. Nu tog min lite mer spontana sida, som kan vara lite to much för mitt eget bästa ibland, över. Korset i sig har jag funderat på tidigare, eftersom kyrkan har en klar betydelse för mig. Däremot var både plats på kroppen och tillfälle utav största spontanitet. Härligt.

För mig är det ändå viktigt att det är en tatuering av betydelse. Idag hade jag aldrig valt tatuera något som inte hade betytt något…till skillnad från min käre vän Nikolas. Nikolas hade inga planer på att tatuera sig men sa ”Äh vafan, jag ska ha en pirre på benet!” och tyckte att han var oerhört fyndig att tatuerade en pizzaslice i Italien…men även det har sin charm!