Synd att slänga

Det är ju faktiskt helt.

Min pappa i ett nötskal, mina vänner. För två veckor sedan hade jag min lediga dag efter att jag jobbat helg, och som den otroligt snälla dotter jag är så hjälpte jag pappa att slänga skit på tippen. Observera att det inte är jag som ska slänga min gamla säng och bord eller så, nej, nej det är bara pappas grejer. Typ. Vi fick låna min gudmors hästtransport och fyllde det från golv till tak. Fönster, sängar, hyllor, bord, elektronik – hur mycket som helst. Riktigt skönt att bli av med, och till och med min kära far erkände detta. Till sist.

Jag är snål. Alltså riktigt snål – dumsnål. Jag unnar mig inte utan vidare. Detta kommer så klart från någonstans. Jo, min pappa till hamster. På tomten står ett ganska imponerande långt garage som är byggt av pappa. Det är också imponerande mycket grejer inne i det, men några av dessa saker har nu (äntligen) gått till tippen. Det som är så typiskt är att min pappa är den typ av person som Carl Stanley beskriver i en av sina facebookvideor när han beskriver sin morfar. Frysboxarnas Konung. Det när min Fassa det. Han har den otroligt osexiga vanan att spara på att möjligt skit som finns, men med detta ingår även pengar. Alltså är snålheten total och så fort ICA eller City Gross egna reklamblad kommer brevlådan så sitter pappa som en hök och övervakar extrapriserna. detta resulterar i de flesta fall i att kära pappa går till affären och kommer hem med 14 kg blandfärs, 37 ton potatis och gärna 17 mjölkpaket. Det är ju trots allt extrapris och jag är en ekonomisk person. Man kan ju faktiskt frysa in maten, så har man alltid hemma. Det kallas planering. Eller bara överdrivet. vill dock upplysa om att far min inte fryser in mjölk och potatis, men allt annat som är lämpligt åker raka vägen ner.

Vi har såklart inte en frysbox, utan även ett frysskåp. Båda fyllda till både höjd och bredd. Vi har självfallet också ett matförråd som är fyllt från golv till tak med allt som inte behöver stå kylt eller fryst. Här kan man bland annat hitta en onödigt stor mängd konserver med Felix Gulaschsoppa och ICAs egna Ravioli. Gott, men vi behöver ju inte överdriva…Så jag kan säga, om det blir matkris så har vår familj mat till femton kompanier.

Å andra sidan så är pappa också den som när han väl ska exempelvis köpa en ny TV, ska han definitivt inte ha den som är billigast, utan den bästa med alla möjliga funktioner. Kosta vad det vill – dock finns det en snåltanke bakom detta också. Den förväntas hålla länge, så man slipper köpa ny och slösa sin tid på det.

Jag förstår min pappas idéer på flera plan, och jag är som sagt den som sparar och snålar före att faktiskt använda och unna. Mycket svårt att unna mig. Å andra sidan är jag löjligt sparsam. Fint i framtiden, tråkigt i ungdomsvärlden. Men vissa saker kan min kära far balla ur lite på, precis som jag kan vara för snål för mitt eget bästa om jag ska köpa en ny dator. Aja, alla har sina för- och nackdelar. Min pappa är en hamster, jag med, men samtidigt en jävel på sparande.

Grattis Pappa

Idag ägnar jag extra uppmärksamhet till min kära pappa. Idag fyller han 53 år, och inte en dag äldre.  Först, ett stort grattis på din dag. Du kanske inte firar den speciellt, men jag tycker den är viktig. Hoppas den blir helt fantastisk. Jag hoppas verkligen också att du gillar din present – att vi ska till Göteborg och se våra favoriter! (Buskis för er som inte vet, och vet ni inte vad det är så ta för fan reda på det.)

Men jag skulle också vilja passa på att be om ursäkt. Be om ursäkt för att jag uppmärksammar dig alldeles för lite. Du är lite en typisk pappa som ser det mesta ganska svart och vit, dricker ditt kaffe på morgonen och ska bygga allt på egen hand. Ibland tror jag att du tror att du är fantomen, för du bygger, jobbar, tränar, släcker bränder och vet bäst. Det du dock missat är att du har endast rätt när jag också har det – eftersom jag alltid har rätt.

Vi har en sån där typisk far och dotter relation. Att argumentera med dig är som att snacka med en spegel. Jag får precis samma svar som jag själv hade gett. Oftast i alla fall. Vi är mega lika – skit dåliga förlorare, är inte långsinta, men ge fan i att reta upp oss för stubinen är kort. Vi båda älskar att träna, vara aktiva och vägrar be om hjälp. Ibland tror jag att jag också är fantomen och lever som att jag skulle haft 30 timmar per dygn.

Ibland önskade jag att du hade kunnat se dig själv ur mina ögon, för jag tror inte du själv vet hur bra du är. Även om du inte är fantomen så är du det för mig, en förebild. Jag vet att du skulle sätta allt åt sidan för min skull, och någonstans tror jag du vet att jag hade gjort detsamma. Du är enormt viktig för mig, men jag säger aldrig det. Jag är ju lite som du och vågar inte visa mig svag – gråta inför folk, säga att jag älskar dig eller behöver hjälp. Men ibland behöver jag hjälp och då finns du alltid. Jag vet det, och jag är  så tacksam för det. Jag skulle aldrig tvivla på dig, för jag vet att du tror stenhårt på mig. Då ska jag också göra det för dig!