Min första tatuering

…har spontants gjorts på Romresan med kyrkan… Otippat?

Absolut åkte vi till ett relativt strikt katolskt land och besökte Vatikanen, men som protestanter och med en Kyrkoherde som är lite av den mer slappa – på ett positivt och motiverande sätt, så fick vi kommentaren; ”Va!? Jag vill också!” När vi fyra som tatuerade oss visade upp våra verk.

Jag har länge funderat på min första tatuering och fick i artonårspresent av några kompisar, att göra en. Men som den nål-rädde mes jag är så har jag inte blivit färdig. Nu tog min lite mer spontana sida, som kan vara lite to much för mitt eget bästa ibland, över. Korset i sig har jag funderat på tidigare, eftersom kyrkan har en klar betydelse för mig. Däremot var både plats på kroppen och tillfälle utav största spontanitet. Härligt.

För mig är det ändå viktigt att det är en tatuering av betydelse. Idag hade jag aldrig valt tatuera något som inte hade betytt något…till skillnad från min käre vän Nikolas. Nikolas hade inga planer på att tatuera sig men sa ”Äh vafan, jag ska ha en pirre på benet!” och tyckte att han var oerhört fyndig att tatuerade en pizzaslice i Italien…men även det har sin charm!

✺ Grattis till 16, lillebror

Nästan inte en ända födelsedag firad hemma. Tråkigt att förstöra den traditionen, så i år blev det i Rom med mig. Inga föräldrar, men när man blir 16 kanske det bara är skönt?

Idag fyller Viggo 16 år, vilket ärligt talat gör mig mest förvirrad. En sak är jag ganska överens med mig själv om; Viggo är 12 och har varit det i många år. Det har varit min raka gissning när folk frågar hur länge som helst. Men nu får han ge sig ut på vägarna och övningsköra och liten är inte så liten längre.

Egentligen bör det inte förvåna mig för jag vet att Viggo är redig och ordentlig. Klart, han är ju tonåring och lite mpfh ibland, men å andra sidan har jag inte heller passerat tonåren och kan vara gött dryg mellan varven. Jag är mer imponerad över Viggos empati till människor än mig själv, och många andra. Finns det någon som jag känner verkligen genuint bryr sig om mig utan att säga det, så är det han. Det bästa är helt klart att när man tycker att något ät kass, så kan jag bara gå in och lägga mig i hans säng och säga ”du, detta är kass” Varav han svarar ”okej”. Det är så skönt att veta att det bara är okej att saker är skit ibland. Och det är inte ett okej Heidi, jag bryr mig inte sluta stör… utan det är ett svar med eftertanke och man hör att han lyssnar men har inget direkt svar. Förmodligen för att han kan hålla med om att det som hänt faktiskt är skit. Och det får man tycka. Tack för det.

Stort grattis till 16, lillebror

Colosseum, Italien - 30 okt 2018