Idag fyller min kära mor år. Hon blir 49 fantastiska år och inte en dag äldre. Jag var länge osäker på vad jag skulle köpa till henne, men kom sen på en ryggsäck som hon pratat om, att kunna ha datorn i. Jag googlade runt och det slutade med att jag och min bror köpte en tillsammans. Vi kom även gemensamt överens med Markus att vi skulle ge en upplevelse tillsammans, till henne. Viggo kom med det briljanta förslaget att ge henne en paddlingstur runt Kullaberg innan vår fantastiska sommar är över. Hon meddelade på kvällen, vid middagen på Strandsidan i Viken, att hon såg fram emot det.
Men egentligen så känner jag att det inte räcker. Det senaste året har varit tumult för hela familjen. Varför är inte så viktigt, men jag är åtminstone anledningen. Jag är så ledsen för det, för jag vet att andra i min närhet tar skada av det – speciellt mina föräldrar. Många timmar går till grubblande varför saker inte blir som tidigare för både mig och dem. Jag önskade verkligen att jag kunnat ge det istället. Presenterna blev hon väldigt glad över, men jag tror hon hade önskat det andra mer. Det är verkligen jobbigt att veta att man inte kan ge det som kanske hade gett mest lycka. Ja visst, en resa tilbaka till Hawaii kanske hade varit roligare än en ryggsäck och en paddeltur, men lyckan i sig är ganska ganska lik. Men jag önska jag kunde ge mer lugn och mindre oroskänslor.
Mamma, eller pappa för del delen, förtjänar bättre. De förtjänar verkligen att vara glada och tillfredsställda med hela livssituationen. Jag tror inte de känner det speciellt ofta och jag vet att jag står till skuld.. Jag önskade bara att de visste att jag är ledsen för det. Skulle jag kunna ge mamma vad som helst i 49 års present så hade det varit att att krångel hade försvunnit. Förlåt att det bara blev en ryggsäck, men jag hoppas du gillade den, mamma.
Världens största grattis till den kvinna som jag vet stöttar mig alltid, även om jag inte alltid tror det. Jag vet att du inte är fantomen, utan också en människa med känslor, men jag är ledsen att jag ofta glömmer det och tror du är den superhjälte som jag sett sedan jag var liten. Du är fortfarande min superhjälte, men lite mer mänsklig bara. Jag hoppas allt blir som vanligt en dag, minst lika mycket som du hoppas. Förlåt att ännu en dag går delvis till fokus på mig trots att det helt klart är din dag. Du är fantastisk och jag vill säga det oftare. Jag hejar alltid på dig. Grattis igen och stora kramar till dig! Jag längtar till paddlingen med dig.