Den här kanske onödigt långa texten som du just nu sitter och läser skulle kunna handla om ojämlikhet på arbetsplatser, på idrotten i skolan, i politik, dålig förlossningsvård, eller om en repressiv sexmoral. Det skulle kunna handla om så kallade jobbiga feminister som springer runt med plakat och gapar och skriker för kvinnors rättigheter. Det skulle också kunna handla om våldtäkter och osäkerheten hos kvinnor, om män som hatar kvinnor eller varför inte kvinnor som hatar män?
Idag är det internationella kvinnodagen och den uppmärksammas över hela världen. Jag har dumt nog aldrig reflekterat över det eller gjort något för denna dagen. Att skriva ett gnälligt blogginlägg kanske inte är mycket för välden, men jag uttrycker mig om vad jag känner och jag tror det är en stor del av denna dagen – att kvinnorna ska komma till tals.
När jag kom till skolan idag så möttes jag av två glada kvinnliga lärare som bjöd på godishjärtan och klubbor till alla kvinnor och tjejer som passera dem. De sa att jag fick ta hur mycket jag ville för idag hyllades jag. Ni kanske tycker det är dumt att bjuda på lite godis i skolan till alla tjejer och inga killar, men jag uppskattade det. Det kanske inte var världens tillställning, men de berättade att idag är det jag som är viktig för att jag är jag – en kvinna.
Feminist är ett ord som nu varit laddat länge. Många tror sig veta vad det betyder, vägrar kalla sig det för ”då hatar man män”. Till dig så vill jag meddela att du tyvärr har fel. Men förhoppningsvis så delar du åsikten med mig om att mö och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete. Att kvinnor ska ha samma möjligheter och skyldigheter som män. Att kvinnor inte ska behöva vara oroliga att gå hem på egen hand mitt på ljusa dagen. Att inte en kvinna som gör ett hantverkararebte ska bli kollad konstigt på eller bli hyllad för att hon klarar ett ”mansarbete”, utan vara som vem som helst, precis som att en man ska kunna jobba med ett ”kvinnojobb” utan att bli tittad på. Delar du några av dessa få, utav hundra exempel, så måste jag tyvärr kalla dig feminist. Jag är feminist, men det tog mig långt tid att våga kalla mig det då jag inte var så säker på var det var. Detta är nämligen tyvärr inte något som vi lär oss speciellt mycket av i den svenska grundskolan. What a shame.
Jag skulle vilja berätta om en gång när jag skulle hämta ett gäng pizzor med mina vänner som i detta fallet endast var killar. När vi ska betala frågar, eller mer påpekar, mannen i kassan att en av mina kompisar borde betala till mig. Absolut väldigt snällt om han hade velat det, men varför skulle jag inte kunna betala själv? Men när vi har betalat så börjar en av mina vänner lägga ner mobil och plånbok och en annan stoppar ner en dricka i en påse, och nästa gör något annat. I vilket fall som helst så var alla upptagna med något. Jag går då fram för att ta pizzorna och bära ut dem, men jag stoppas snabbt av pizzabagaren som ler lite mot mig och skrattar lite ”men det där kan inte du bära!”. ATM så blev jag väldigt irriterad, sa ”eh, ursäkta?”, släppte kartongerna, vände mig om och gick. Det hade inte varit ett problem för mig att bära kartongerna. Ska man vända på det så tränar mina vänner mellan 0-6 h/vecka på gym eller springer. Jag tränar 15. Behöver jag säga mer – take a seat.
Jag skulle också vilja ta tillfället i akt att upplysa en kvinna jag sprang över på sociala medier. Margit Nordin, vars deltagande i Vasaloppet gjorde att skidförbundet förbjöd kvinnor att delta i skidlopp längre än 10 kilometer. Manliga kommentatorer tyckte att nio mil var alldeles för långt för en kvinna och att kvinnligt deltagande förvandlar det ädla loppet till ett cirkusspektakel. Margit Nordin fortsatte åka, med lösmustasch och falskt namn, och från 1981 tilläts kvinnor att åka Vasaloppet tillsammans med männen. What a woman.
Under lång tid och in på modern tid har kvinnligt idrottsutövande alltid varit ifrågasatt på olika sätt, då det har hotat känslan av överlägsenhet hos männen. Tyvärr är detta något som männen orsakat själva, för precis som vi kvinnor har de sina ideal – att vara fysiskt överlägsna. De, precis som vi snöar in sig på det och tror det är det viktigaste trots att det inte stämmer. Men så fort en kvinna är snabbare, spelar bättre eller lyfter tyngre än män så är det plötsligt ett problem för många män. Jag har själv upplevt många exempel på gymmet eller i andra idrottssammanhang där jag vart betydligt bättre eller på samma nivå som en del män/killar. Detta har vart ibland imponerande, men ibland konstigt också. Oavsett så har jag alltid mötts av förvånade blickar precis som att det inte är något en tjej ska kunna. För jag är tjej och gör det som en kille. Jag gör det inte som en tjej. Men varför skulle vi inte kunna göra lika? Allt blir vad man gör det till.
Jag skulle kunna skriva om detta i evigheter, men om du läst ända hit så är jag redan imponerad och tacksam, det har vart trevligt att få dela med mig av detta och det kanske kommer mer när jag behöver skriva av mig. Tyvärr kommer inte detta inlägget antagligen bli revolutionerande och hamna på förstasidan överallt, men det är det lilla som gör det stora. Om alla gör något så blir det allt. Men jag hoppas att inom en snar framtid så kommer skillnaderna vara borta. Jag vill inte att kvinnor ska få ett övertag och ”ta igen” den tiden som männen vart vid makten för kom igen allihopa, det är 2017, get over it. Låt oss bara ha det gött oavsett om man är kvinna, man, båda eller ingetdera. Det blir ju trots allt vad man gör det till.