…har spontants gjorts på Romresan med kyrkan… Otippat?
Absolut åkte vi till ett relativt strikt katolskt land och besökte Vatikanen, men som protestanter och med en Kyrkoherde som är lite av den mer slappa – på ett positivt och motiverande sätt, så fick vi kommentaren; ”Va!? Jag vill också!” När vi fyra som tatuerade oss visade upp våra verk.
Jag har länge funderat på min första tatuering och fick i artonårspresent av några kompisar, att göra en. Men som den nål-rädde mes jag är så har jag inte blivit färdig. Nu tog min lite mer spontana sida, som kan vara lite to much för mitt eget bästa ibland, över. Korset i sig har jag funderat på tidigare, eftersom kyrkan har en klar betydelse för mig. Däremot var både plats på kroppen och tillfälle utav största spontanitet. Härligt.
För mig är det ändå viktigt att det är en tatuering av betydelse. Idag hade jag aldrig valt tatuera något som inte hade betytt något…till skillnad från min käre vän Nikolas. Nikolas hade inga planer på att tatuera sig men sa ”Äh vafan, jag ska ha en pirre på benet!” och tyckte att han var oerhört fyndig att tatuerade en pizzaslice i Italien…men även det har sin charm!
