Etikett: sverige

admin

Jag vill lära mig norska

Allmänt

Vi alla kan nog vara ganska överens om att norska är ett fruktansvärt trevligt språk att lyssna på. Det är nästan som en melodi när de pratar. Vackert. Nackdelen jag skulle se är att man kan nog inte låta arg. Eller å andra sidan kanske det är ett pluss?

Oavsett så är det ett språk som jag hade velat lära mig. Inte av någon mer speciell anledning än just att jag tycker det är fint. Dessutom känns det inte väldigt långt ifrån svenskan, så förhoppningsvis hade det kunnat gå ganska lätt och smärtfritt att lära sig det. Sen har jag personligen alltid varit fascinerad av de som kan prata flera språk. Varför kunde inte min familj varit flerspråkig? De som har det är imponerande.

I sig är jag rätt fascinerad av de flesta nordiska språken. Jag menar finska? Kan vi bara ta en stund och uppskatta hur fruktansvärt förvirrande språk det är? Grymt att nästan ingen i världen heller kan prata det. Praktiskt. I alla fall om man ska snacka skit om andra…

Samma gäller ju ändå isländska. Visste du att det språket är ett av de som är absolut minst förändrade sedan det skapades? Jag menar, skulle du sätta dig och lösa en svensk text från 300 år tillbaka hade du knappt förstått hälften. Men isländska har alltså alltid sett likadant ut. De är mycket noggranna med att inte ta in en massa låneord, då de vill bevara språket i bästa mån. Det är också lite imponerande…

När jag sommarjobbade som bassist och musiker för kommunen när jag var 16 år, så spelade jag tillsammans med en kille som var från Island. Han var grym på guran för övrigt. Men när vi skulle komma på bandnamn så gick det trögt för vår lilla grupp på fyra. Till sist säger jag; ”Snart skiter jag i detta. Halldór, säg bara ett ord på isländska.” Varav han frågar vad, och jag svarar: ”Men typ blåbär?”. Det visade sig att det inte var ett roligt ord, och efter ett antal dålig försök att komma på svenska ord som makes no sense, och låter bra på isländska, så frågade jag vad asfalt heter. Malbik. Detta blev också vårt bandnamn. Ja, se där.

Ett mål jag har här i livet är att lära mig ett annat nordiskt språk flytande. Go, go, go!

admin

Korkade människor i fotbollseufori

Åsikter

24 juni 2018

Ni har säkert inte missat att Jimmy Durmaz blivit hotad till livet via sociala medier pga att han gjorde att Tyskland fick en straff, vilket ledde till ett mål, i senaste rysaren som Sverige förvånansvärt nog hade mot Tyskland i Fotbolls-VM. Jag tror vi alla är lika förvånade över att Sverige ens är med i VM, oavsett om man är svensk, tysk eller någon annan nation som följer fotbolls-VM. Jag menar, till och med jag är förvånad som har ett intresse som ligger en bra bit ner på minus, på intresseskalan.

Så vänta nu lite här. Halt!

Vad i hela friden håller folk på med? Jag förstår att man kan bli lite bitter för att Durmaz gjorde så tyskarna fick en straff, men det är väll ändå inte hans fel att dem lyckas få en förbannat fin straff och sätter ett (vad jag hört) fantastiskt mål. Alltså, kul för dem, mindre kul för oss, men skärpning. Jag menar såklart inte att vi bör glädjas för tyskarnas skull och tycka att det var väll bra, annars blir de ledsna. Men hur folk får det till Durmaz fel är helt ur min värld. Om det nu varit någon annan, hade vi kastat lika mycket skit? Ärligt talat, förmodligen ja, men redan där bör det ringa varningsklockor.

”Åh, vi vann, heja Sverige – lilla vi.” När segern är tagen, men ”Ja, det är ju förbannat tradigt att han/hon/dem förlorade matchen. Så jävla dåligt” när förlusten är ett faktum.

Hur resonerar folk då? Det var väll förjävelen inte du som vann, varken själv eller med någon annan. Men när det blir förlust så var du inte inblandad? Ofta blir jag fascinerad över den väldigt själviska mänskligheten. Med det sagt så vill jag inte påstå att jag själv aldrig agerat på detta utomordentligt dumma sätt, men även jag är människa och jobbar på det utifrån min allra bästa förmåga.

Men som sagt så fascinerar själviskheten mig. Jag tror många är väl medvetna om den, ändå så fortsätter folk agera så. Varför? Vi är bekväma. På tok för bekväma, och samtidigt anser vi att om ingen annan ändrat sig hittills så behöver inte heller jag göra det. Men det håller ju inte och ett steg i rätt riktning är att uppskatta de prestationer som folk gör och stötta det istället för att trycka ner det. Det behövs 10 heja för att väga upp 1 nerslag, men jag kan tycka att jag är redo att offra det, och mer därtill. Jag hoppas fler känner så.

Sammanfattningsvis så fascinerar hela detta fallet mig något enormt. Att inte mer förändring skett än, utan vi står i princip kvar och stampar på samma ställe som tidigare. Nu är inte jag heller ett fan av sporten fotboll, men jag kan inte låta bli att irritera mig på flera saker som inte fungerar inom sporten. Eller i sig inte i sporten utan snarare i allt runt omkring. Publik, huliganer, hur spelare ibland beter sig på planen. Ja, jag har många frågetecken, men jag hoppas att mycket av det runt om ändras – det vill säga vi som ser på, ändras snart. Fotboll ska fortfarande vara lika mycket en härligt sport som alla andra. Glädje och att kämpa tillsammans. Inte någon prestationsångest-skapare…

Och till Jimmy Durmaz – jag hejar på dig, även om jag inte hejar på fotboll.