admin

Jag vill lära mig norska

Allmänt

Vi alla kan nog vara ganska överens om att norska är ett fruktansvärt trevligt språk att lyssna på. Det är nästan som en melodi när de pratar. Vackert. Nackdelen jag skulle se är att man kan nog inte låta arg. Eller å andra sidan kanske det är ett pluss?

Oavsett så är det ett språk som jag hade velat lära mig. Inte av någon mer speciell anledning än just att jag tycker det är fint. Dessutom känns det inte väldigt långt ifrån svenskan, så förhoppningsvis hade det kunnat gå ganska lätt och smärtfritt att lära sig det. Sen har jag personligen alltid varit fascinerad av de som kan prata flera språk. Varför kunde inte min familj varit flerspråkig? De som har det är imponerande.

I sig är jag rätt fascinerad av de flesta nordiska språken. Jag menar finska? Kan vi bara ta en stund och uppskatta hur fruktansvärt förvirrande språk det är? Grymt att nästan ingen i världen heller kan prata det. Praktiskt. I alla fall om man ska snacka skit om andra…

Samma gäller ju ändå isländska. Visste du att det språket är ett av de som är absolut minst förändrade sedan det skapades? Jag menar, skulle du sätta dig och lösa en svensk text från 300 år tillbaka hade du knappt förstått hälften. Men isländska har alltså alltid sett likadant ut. De är mycket noggranna med att inte ta in en massa låneord, då de vill bevara språket i bästa mån. Det är också lite imponerande…

När jag sommarjobbade som bassist och musiker för kommunen när jag var 16 år, så spelade jag tillsammans med en kille som var från Island. Han var grym på guran för övrigt. Men när vi skulle komma på bandnamn så gick det trögt för vår lilla grupp på fyra. Till sist säger jag; ”Snart skiter jag i detta. Halldór, säg bara ett ord på isländska.” Varav han frågar vad, och jag svarar: ”Men typ blåbär?”. Det visade sig att det inte var ett roligt ord, och efter ett antal dålig försök att komma på svenska ord som makes no sense, och låter bra på isländska, så frågade jag vad asfalt heter. Malbik. Detta blev också vårt bandnamn. Ja, se där.

Ett mål jag har här i livet är att lära mig ett annat nordiskt språk flytande. Go, go, go!

admin

Till alla killar jag har gillat – Jenny Han

Allmänt, Recensioner

Handling

Vi nötter Lara Jean Song som är en sextonårig tjej som gärna hänger med familjen. Hon har aldrig lagt mycket energi på alla andra, utan sitter gärna hemma och läser, bakar, leker med sin yngre syster Kitty, eller pratar med sin äldre syster Margot och hennes pappa. Hennes mamma dog för flera år sedan, vilket gör att hela familjen är väl sammansvetsad. De har också en granne – Josh. Josh är en av Lara Jeans bästa vänner, men sedan en tid tillbaka även margots pojkvän. Lara Jean är kär i Josh, och har varit länge, men som den goda syster hon är så besvärar hon ingen med det, Hon gör som hon brukar – skriva brev. Där skriver hon till personen hon är kär i, precis som hon känner, och att hon nu inte längre känner så. Lara Jean har skrivit fem stycken. Till Josh, Peter K – skolans Casanova, Lucas från skolan, John från ett rollspel och Kenny från ett sommarläger. Hon postar de självklart inte. Men någon annan gör tydligen det…

Bokrecension

Jag började såklart med att se filmen. Detta för att se till att jag skulle komma att tycka att båda var bra. Mina förväntningar blev bemötta, till och med överträffade. Boken. Var skriven på ett relativt ungdomligt sätt, vilket jag än uppskattar. Välskriven och alla situationer och känslor var tydliga. Historien är ju också en väldigt typisk ungdomsromans som man bara kan bli avundsjuk på. High School och tjejen bli dö-kär, och känslorna besvaras. Samtidigt har Lara Jean en härlig, något nonchalant inställning till det hela som händer. Hon är blyg, men låter sig inte bli satt på.

Filmrecension

Filmen var, likt boken, en riktig High School ungdomsromans som gav en många känslor. Något overklig så klart, likt alla andra sådana historier, men det är också så man vill de ska vara. Det är film.

Netflix har gjort ett superbra arbete med filmer, det tycker jag. Skådespelarna spelar väldigt bra i sina roller och allt är så fint. Lara Jean (Lana Condor) passar verkligen im sin roll. En sak jag dock blev besviken på…. Peter K (Noah Centineo) är en mycket attraktiv ung man. Alltså verkligen. Men jag trodde Josh (Israel Broussard) skulle vara den snygga. Han är väll lite charmig, men Peter tar honom med hästlängder. i boken uppfattar man Josh som den snygga… Men i slutändan blir det ändå rätt bra. Se den så märker du!

Bildresultat för till alla killar jag har gillatRelaterad bild

admin

▶ Nyfikat med Rebecca

Poddtips

Nyfikat med Johan Westers & Anders Jansson

Någonsin skrattat åt Hipp Hipp? Då borde du lyssna på Nyfikat!

När du lyssnar på detta poddavsnitt så lovar jag att du inte kan hålla dig för skratt. Här får du en redig skånsk gravid kvinna att få Johan & Anders att imitera de flesta av sina karaktärer under gissning av hennes yrke.

Här hittar du avsnittet via webb.

Här hittar du podden via webb, annars finns den där poddar finns!

Bildresultat för nyfikat

 

admin

Visa uppskattning & ge beröm

Åsikter

En sak som vi alla nog kan vara ganska överens om är att vi människor är fruktansvärt dåliga på att visa uppskattning och ge beröm – både för saker, händelser, men också till varandra. Om det är något som får mig personligen att bli riktigt glad så är det att få uppskattning. Att få känna att jag betyder något och fyller en plats som är tom om jag inte är där. Det finns ingenting som är mer tillfredsställande än att känna sig behövd. Tyvärr har det nog blivit lite av ett problem i längden för mig personligen, men det är en annan historia.

Med detta sagt så tänker jag numera sätta upp ett mål för mig själv. Eftersom jag bara är människa och förmodligen alldeles för upptagen med mig själv för att komma ihåg det tillräckligt ofta, så börjar jag lätt. Minst en gång i månaden ska jag ordentligt berätta för en annan person som jag genuint uppskattar och bryr mig om. För att göra det lite mer avancerat för mitt ego så tänker jag även försöka skriva en gång i månaden här om den jag uppskattar. Dock skulle då detta också kunna vara en offentlig person, och inte bara familj och bekanta.

Likt miljöproblemen så kommer inte folk börja visa mer uppskattning bara för att jag börjar göra det. Bara för att jag väljer bussen ur ,miljösynpunkt gör inte andra det. Men någonstans måste man ju börja, och förhoppningsvis så kommer den personen som får uppskattningen en lite bättre dag.

Jag börjar nu. Har du visat uppskattning? Om inte, se till att släppa ditt ego i två minuter och gör det. Skicka ett sms, snap eller om du till och med vågar – ring. Lycka till.

admin

Välkommen till världen, Nellie ♥

Upplevelser
14 oktober 2018

Klockan 05:46 i morse kom ett nytt liv till världen – denna gången Nellie Johanna. Nellie är min bästa vän Josephine och hennes fästman Andreas första barn – mitt gudbarn. Jag är så otroligt tacksam över att få vara en del av detta och få följa detta liv från dag ett. 51 cm och 3240 g av ren lycka.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Nellie, och jag kommer följa dig tills den dag jag dör. Finnas där när du behöver mig, precis som din mamma gjort för mig. Jag skulle aldrig säga nej till dig eller lämna dig. Jag finns för dig, när än du behöver.

Av alla helger så jobbade jag självfallet denna söndag, men hela dagen har oktobersolen skinit som aldrig förr. Det har varit varmt och varje rast har jag passat på att gå ut och känna, och hela tiden ler jag. Det går inte att sluta, detta är alldeles speciellt. Jag kommer aldrig glömma denna dag. Vi ses imorgon.

admin

Jag saknar dig, Elin

Vänner

Den tredje augusti begav sig min bästa vän Elin på världens resa till Australien för att vara AuPair hos en familj i Melbourne. Hon ska vara borta ett år, men vara AuPair sex till nio månader, för att sedan resa till nästa augusti. Inte alls avundsjuk…

Men det var inte därför jag skriver detta. Jag skriver detta egentligen bara för att uppmärksamma hur bra Elin är och hur mycket jag kommer sakna henne. Elin är ju då en av mina absolut bästa vänner, för er som inte visste. Elin är ett jäkla kap också, hon fattar bara inte det själv – både som vän och flickvän, guys.

Ett år är ändå länge, och så som mitt senaste år har sett ut så blir det högst troligt en utmaning att vara utan min käre vän. Det är inte ett dugg synd om mig, det är inte det jag vill uppmärksamma, men hur viktig hon är för mig. Men också hur väl värd hon är ens tid. Jag vet att Elin alltid finns redo vid telefonen om det skulle vara något – även om det är på andra sidan planeten och en helt annan tidszon. Jag vet det, för jag hade gjort samma.

Efter en tävling för ett par år sedan så berättade mamma något för mig på kvällen. Jag och Elin var väldigt bra vänner även då, men inte riktigt som idag, Men redan då syntes vänskapen väl, och på tävlingen hade Elins mamma vänt sig till min mamma och sagt att Jag tror de är sådana som kommer vara vänner livet ut. Det tror jag med. Jag tror aldrig att vi bråkat – samtidigt kan det vara nyttigt för många relationer. Men vi behöver inte det. Absolut finns det gånger som jag tyckt Elin varit lite tjurig i bassängen, och jag är helt övertygad om att hon känt minst detsamma om mig, för jag kan vara förbannat tradig ibland.

Jag önskade verkligen att Elin kunde se henne som jag ser henne. Eller som bara andra ser henne, för jag tror ingen ser illa på henne. För er som inte känner henne – jag tror inte ni förstår hur bra hon är, för det gör inte hon själv. Om jag kunde så skulle jag ge henne världen, och inte ens det hade varit tillräckligt för att visa den uppskattning jag känner. Hon förtjänar allt det bästa, och ibland kan jag tycka att jag inte är bra nog för henne. Jag hoppas så klart att hon uppskattar mig på samma sätt, men hon är en 12 av 10. Det blir inte bättre, och att jag får vara en del av hennes liv, ta del av hennes viktigaste händelser är mer än väl för mig.

Jag önskar ju henne självklart livets resa och upplevelse, även om jag gärna hade hhaft henne här. Hon får minsann se till att ha mycket att berätta när hon kommer hem, och ännu fler bilder att visa! Jag vill veta så mycket att jag kan känna att jag var där!

admin

Jag? Gudmor?

Upplevelser

Okej, såhär:

Min fina, fina, fina bästa vän Josephine och hennes Andreas väntar sitt första barn. Imorgon. För cirkus två veckor sedan blev jag och Jossan äntligen redo att ses efter alldeles för många misslyckade bokningar. Hon hade en överraskning. Jag med, men min var en liten, billig ask från Hawaii. Hennes var fyra A4-sidor.

Som den otroligt långsamma läsare jag är frågade jag om jag verkligen skulle läsa det, varav Jossan svarar att jag måste för att hon kan inte säga det. Gött orolig man blir då… I alla fall var det inte så farligt, för rubriken var Heidi med ett hjärta. Så illa kan det väll inte vara då?

Jag matade mig igenom texten med tålamod och hjärtat i halsgropen. Dels för att jag undrade var i hela friden detta skulle leda, samtidigt som jag blev så otroligt rörd av hennes fina ord. Hon berättade om vår tid på grundskolan och vem kunde tro att vi skulle stå här, dagen när jag klev in i hennes klassrum som ny elev. Hon skrev också om hur vi sakta tappade kontakten när vi kom till gymnasiet, men någonstans försvann den aldrig. Den dagliga kontakten minskade, men absolut inte kvalitén. Josephine var en av de första jag berättade om min tuffare tid i höstas, över en fika. Då hade vi inte setts på över ett halvår, knappt pratat. Det var också då hon berättade om nyheterna om tösen som väntas nu. Detta var i vecka sex, och de som visste var familjen. Och jag.

Längre ner berättar Jossan hur allt det här med barn gör att man börjar fundera mer över framtiden. Hur ska man nu leva? Hur vill man uppfostra sitt barn, och hur vill man kunna vara en god förebild? Hur ska ens barn ha det? En sak var tydligen väldigt uppenbar för Jossan och Andreas. Mindre för mig, men jag grät som ett barn när jag läste det. Att om det är något som deras barn ska ha med sig i livet så är det en Heidi. Att alla borde ha det, och därför fick jag frågan om att bli detta älskade barns gudmor.

För er som är det – vilken grej! För er som inte är det – jag hoppas ni får känna den stoltheten en gång! Jag är så tacksam, glad och otroligt hedrad. Detta är utan tvekan något av det finaste jag fått i hela mitt liv, och jag kommer vårda det därefter, Jag känner ett ansvar och en uppskattning som är utanför mina tidigare förväntningar. Jag kan omöjligt beskriva det i ord, så även om jag skriver detta nu så är det långt ifrån nog vad jag menar. Jag kan inte förklara, och det är min ända förklaring. Men en sak är jag jävligt säker på – fan vad bra jag tänker göra detta.

Jossan och Andreas hade dock ett krav…jag får inte komma för sent till dopet. Fullt möjligt att det är något jag skulle kunna göra som den tidsoptimisten jag är, men tro mig, inte denna dag!

 

P.s Vill också poängtera hur jäkla nervös jag är. Alltså om ni inte löste det överst så är tösabiten beräknad tills imorgon. Imorgon. Andreas har fått direktiv av mig att ringa dirr om något händer. Jag är förresten ledig imorgon också, passande nog.